Veckobokslut

Så är det dags att lägga ytterligare en vecka till handlingarna. Vi är ännu en vecka närmare Våren - för att inte tala om Sommaren! Och nu kan man väl ändå säga att det händer saker. På balkongen, till exempel, där blommar såväl små narcisser som penséer, och det, kan jag säga, gör de j-kligt rätt i. Man känner sig liksom mild och blid till sinnes när man skådar blomsterprakten.

Maken och jag har också plockat fram trädgårdsmöblerna från förvaringen under presenningen. Ännu har det inte blivit en utefika, men det ligger i pipeline, det är helt klart. Jag har också kastat mig över kirskålen som stuckit upp sitt grönskande nylle.  - Kom hit ska jag rycka huvudet av er, säger jag och är inte alls på det där humöret, "live and let live". Nä, när det gäller kirskål är jag mer av åsikten "live and let die". Och då är det jag som ska leva och kirskålen ska döden dö.

Men annars är jag en blid och vänlig person. En sån som gillar färggranna strumpor, även om jag måhända gått något över gränsen här? Ja inte vet jag, men man blir lite lätt skelögd när man skådar färgprakten och de osynkroniserade ränderna. 

När man stickat färdigt ett projekt, ja då får man såklart köpa mer garn. Det säger ju sig själv. Vad vore livet utan garn? Tomt och innehållslöst, rena öknen. Alltså åkte vi till Helsingborg, väninnan och jag.

I Helsingborg, där sken solen! Och vi hade förvisso sett fel på öppningstiden till den relativt nyöppnade garnbutiken, men sånt är ju lätt avhjälpt.

I all synnerhet är det lätt avhjälpt om man kan gå på Ebbas fik och dricka kaffe och äta  medan man väntar på att garnnirvana ska öppna sig - och jag får nog säga att de tog det där med dammsugare till en ny nivå.

Styrkta till såväl kropp som själ, gick vi sedan tillbaka till garnbutiken och dividerade om man kan sticka något i rosa ('självklart!' sa jag, 'ääähhh, jag vet inte, jag är kluven till rosa' sa väninnan som inte är så rosa av sig). Jag påtalade att det nog vore på tiden att hon tog itu med sin rosa-aversion och omfamnade färgen som ett feministiskt statement och sålunda åkte väninnan hem med rosa garn till en Sofie scarf. Själv gick jag på apelsingult. Och sen, ja sen fick det bli lite annat garn som måhända ska bli tröjor till mig närstående rara flickor.

När vi med gott samvete inte kunde inhandla mer garn tog vi en promenad ner till havet. Det var liksom så där perfekt hav:igt som man gärna ser att hav är. Och molnen seglade över himlen, vi hade garn i våra kassar och livet, det var verkligen värt att leva!

Och sen hände något märkligt. Ibland när man är ute och kör någonstans, eller traskar runt i en stad så där, och hungern ger sig till känna så har man en något naivt romantisk bild att man bara ska snava över den där pittoreska krogen, eller fantastiska caféet eller sisådär. Oftast slutar det ändå med att man hamnar på en vägkrog längs Autobahn, eller på en McDonalds - men tänk, rätt som vi strosade på i bästa samförstånd så såg vi en skylt. "Madam Mustache" stod det på skylten och jag tänkte att det var ju ett märkligt namn på en damfrisör. Men så visade det sig vara en synnerligen gammal och synnerligen trevlig restaurang, en sån där man känner att man nog är i utlandet - kanske i Danmark? eller Frankrike? Oavsett så var det alldeles väldigt trevligt och väldigt gott och dit kan jag absolut tänka mig att gå fler gånger. Bara en sån sak som att de hade kalvlever Anglaise som ett stående alternativ - man baxar av förtjusning, det gör man.

Idag har vi dock inte ätit kalvlever, nej idag har vi ätit köttbullar. Jo, för idag fick vi fint besök! Först kom Pyret och Grynet och vi lekte utomhus och sen var det dags för Pysselrummet där vi ritade massor av djur och kavlade lera och gjorde kakor, innan det var dags att bege sig upp i lägenheten igen och koka potatis och pasta och värma köttbullar och sånt, innan mamma och pappa kom och utspisades med köttbullar och gröna ärter. Kan tyckas vara en märklig kombination, men jag greps av en plötslig ruelse över att det nog vore på sin plats med lite mer grönt och tja, då var det gröna ärter som fanns i frysen. Vissa tog inte så mycket av ärterna, men mer av de rårörda lingonen och det får man göra precis som man vill tycker jag nog.

 Det är minsann inte bara kirskålen som levt upp, det är har drällt av glada studenter i kvarteret hela dagen också. - Mormor, de låter mycket, studenterna, sa Grynet när vi var ute i trädgården. - Men på natten, då måste de ju vara tysta, för annars kan man inte sova, funderade Grynet vidare. Mormor, hon tänkte att Grynet, hon är minsann mäkta klok, hon. Tyvärr är dock inte studenterna lika kloka.

Men lite sådär, det är var veckan haft att bjuda på. Jo, just det, jag håller på att starta ett nytt knypplingsprojekt också. Dock utan minsta lilla svan, så då kanske det kan gå bra?