Den blomstertid...

Så var det dags för sommarlov igen! Ja, vissa av oss har typ sommarlov året runt, men för två flickor var det dags igen. Rentav premiär för Pyret! Trots ett något trilskande väder så blev det ändå en fin dag, med finklädda flickor.

Andra året, ja då har det ju blivit tradition så vi tänkte att vi gör väl enligt gammal god sedvänja; hamburgare i solen, glass på torget i solen. En bra tradition, om alla gör vad som man förväntar sig av dem, men solen var på avgjort motsträvigt humör så det där med att sitta på torget och sprätta med benen medan man åt glass kändes inte fullt så lockande.

Vi hämtade i alla fall flickorna efter skolavslutningen; de var mycket nöjda efter kakbuffé och fruktbuffé och båda hade fått nya fina klockor; blå till Grynet och rosa till Pyret. Pyret har nu lagt in en "lära-sig-klockan"-spurt och vi diskuterade en hel del vad klockan var, och hur man visste det. Pyret undrade också om den var inställd på sommartid, annars hade det ju onekligen blivit lite klurigt. Men jo, både mormor och mamma intygade att den nya klockan går på sommartid.

Det blev mat på Kentucky Fried Chicken, en ny bekantskap för morfar och mormor. Tänk vad man får komma ut och se sig om när man har barnbarn, vidga sina vyer och så där. Detta gav rika tillfällen till klockdiskussioner för vi var långt ifrån de enda som firade skolavslutningen på detta ställe, så det dröjde ett tag innan maten kom.

Sen blev det Coop i stället för glasskulturen, innan vi åkte hem och åt glass och tittade på Vi på Saltkråkan. Märkligt nog var det julavsnittet med massor av snö och tomten som kom i släde över isen. Fullt så kallt var det ju ändå inte denna skolavslutningsdag. Flickorna åt glass tills tungorna skiftade i rött/blått/grönt och sade sig mycket nöjda med sitt val av glass. Mormor, som köpt sig en saltlakritsglasspinne var minst lika nöjd med sitt.

Minst nöjd var nog Loppan som inte fick någon glass alls! Ja man baxnar ju. I alla fall baxnade Loppan. Men sen knallade vi ut i Botan och hon fick klättra på trädstammarna och spring längs gångarna med flickorna så då blev hon glad igen. Mormor? Hon blev mest andfådd när hon försökte hålla jämna steg med flickorna och Loppan. Ett försök dömt att misslyckas. Så småningom åkte vi hem till mamma och pappa igen, flickornas farmor kom också och vi åt god lasagne och skällde på katterna (kanske mest Loppan) och hade det allmänt trivsamt. Möjligtvis inte katterna, men de är ju inte dummare än att de flyr fältet när Loppan är i antågande. Så trots en viss solbrist så var det en fin skolavslutningsdag!