Vänner

Det är ju ganska fantastiskt, när man tänker efter. En alldeles vanlig lite lätt regnig tisdagseftermiddag kan man bjuda sina tjejkompisar på lunch. Då ska man ju se det där med "tjej" mer som en beskrivning av när vi alla träffades, när vi var 16 år gamla (17 i ett fall). Så, visst, lite mer rynkiga, lite mer gråhåriga, men lika pratglada som alltid. Jag är så otroligt tacksam att jag har de här tjejerna i mitt liv, för nog vore det sorgligt tomt utan att ha någon att skratta ihop med som precis vet vad man menar när man åsyftar något som hände i slutet av 70-talet? Vi träffas ju ganska regelbundet och idag var det min tur att stå för lunchen. Förr var det mer kvällsmiddag, men eftersom vi alla njuter vårt otium nu träffas vi hellre på lunchen. Och då kan man ju hålla på desto längre! En lunch numera tar alltså slut vid halvsextiden ungefär. Innan dess är vi inte färdiga - och egentligen är vi inte färdiga då heller, men nu träffas vi nästa gång i augusti i Blekinge - och då komnmer vi väl en bit vidare i vårt prat.

Idag blev det smördegspuffar med lax och färskost, kräftstjärtspasta och tarte au citron, för det känns ju hälsosamt och friskt vilket kan behövas efter diverse pasta och grädde och färskost och sånt. Det vet man ju - allt med citron det är hälsokost. Det blev lite cremant och vin också. Fattas bara annat. Och nu återstår bara lite tarte au citron vilken maken och jag kommer att klämma i oss när jag gått en sväng med Loppan. Vinet är dock slut, sånt händer så lätt. Vänner alltså - livet blir så mycket rikare med dem. Idag var en bra dag!