44

Maken och jag sitter på balkongen, det är otroligt varmt men vi är skuggade av byggnadsställningarna som omringar huset. Kanske inte så pittoreskt - men ändå lite praktiskt när solen gassar. På andra sidan Nissan har det varit ett himla liv på Gais-supportrarna som ska spela mot HBK om en halvtimme eller så. Med tanke på hur mycket det skrålats sjungits och mängderna med öl som konsumerats så borde de i rimlighetens namn somna innan matchen drar igång, men jag antar att de går på ren viljekraft och alkoholhalt i blodet. På vår sida Nissan cyklade för ett tag sedan en ensam medelålders HBK-supporter förbi medan han skanderade "hata, hata, hata Göteborg!" vilket fick gaisarna att ryta som ett uppretat lejon. Klokt drag att hålla sig på sin sida Nissan tänker jag.

På tal om att cykla så har även maken och jag cyklat idag, dock utan att skandera minsta lilla huliganramsa. Vi cyklade ner längs Dragvägen vid slottet och sedan längs havet Prins Bertils stig - när man precis firat 44-årig bröllopsdag kan man gott ha lite kunglig glans över det hela! Det var ett tag sedan jag cyklade, men det kändes ändå som att de gamla takterna sitter i. När jag tillhörde Det Arbetande Folket så cyklade jag ju till jobbet varenda dag, och oftast släpandes på en eller annan hund, men sen har det mest blivit promenerande i Lund. Bor man innanför vallarna ligger det mesta inom promenadavstånd. Men nu tänkte vi ändå att det kan ju vara lite kul att cykla runt både här och där.

Självaste bröllopsdagen var igår, och då cyklade vi också, innan åskovädret drog in. Stackars Loppan, hon gillar verkligen inte åskväder och vem kan klandra henne för det? Som tur var, hade det mesta åskat färdigt innan maken och jag knallade över bron för att gå och äta på Hummër, men hon gav oss ändå en synnerligen förebrående blick när vi traskade iväg. - Vi kommer snar tillbaka Loppan, sa jag uppmuntrande, men det var innan jag insett att det var väldigt mycket folk och ganska ny personal, som råkade glömma bort oss när vi beställt lite kaffedrinkar i stället för efterrätt. Nåja, jag fick min Espresso Martin och maken sin Kaffe Karlsson (medge att det låter liksom lite flärdfullare med Espresso Martin, Karlsson i all ära), men till slut kom vi ändå hem till vår lilla Loppa igen. Och idag har vi som sagt cyklat, beskådat gaissupportrar och skrivit protokoll från senaste styrelsemötet, men snart är det dags att knalla in och laga fläskkotletter enligt ett recept som jag hittade i en halländsk kokbok. Sen kan vi sitta där och begrunda att vi varit gifta i alldeles väldigt många år - och fler lär det förhoppningsvis bli! "Tänk att om 6 år firar vi guldbröllop!" sa maken och vi hisnade lite båda två. "Då går vi på Grand med hela familjen, för det gör man när man firar guldbröllop" sa maken som uppenbarligen har koll på vett och etikett när det gäller bröllopsdagar. Så kära barn och barnbarn, ni kan lika gärna skriva upp det i almanackan redan nu; den 31 maj 2030. Glöm nu inte det!