Ja, man kan ju undra. För nu har jag gjort det. Igen.
Ingen kan väl förneka att vårsolen börjat stråla (om inte annat så ser man det på fönsterna som helt plötsligt visades upp i all sin vintriga solkighet. Usch så jobbigt. Hur löser man det när man avskyr att putsa fönster? Jo, man ber sin make såklart! Herregud jag är så smart så jag skrämmer mig själv emellanåt).
Men nu var det ju faktiskt inte fönsterna jag skulle bre ut mig om heller. Jag bara råkade lockas på villospår där ett tag.
Nix. Solen skiner. Våren kommer galopperandes. Och jag har liksom glömt alla de där andra tillfällena när jag gripits av samma eufori och sett för min inre blick hur trädgården skulle prunka av alla de vackra sommarblommor som ömt hade såtts, gallrats, ansats och planterats av mina egna gröna fingrar. Sen har det ju liksom mest bara blivit något rangligt, skrangligt, tanigt och skämmigt av det hela. (Utom tagetes då, denna praktblomma som tycks klara även min "ömma" omvårdnad).
Så nu har jag slagit till igen. Fröer har införskaffats. Fast jag har ett annat angreppssätt i år, i år ska jag ha små köksodlingar som ska slå sin omgivning med häpnad. Helst genom sin gröna prakt då, hade jag ju tänkt, inte genom att ha en ökenliknande odling fylld av små ört- och grönsakslik... Hela kvarteret ska sucka av beundran när de promenerar förbi min prunkande persilja, väldoftande basilika, frasiga sallad och vippiga dill. För att inte tala om de trogna kryddoftande tagetesen såklart!
Påsarna ligger i beredskap! Om jag bara kommer ihåg att så dem så kommer ovanstående scenario att utspelas. Det tror vi på. Så här, när det ännu är mars i alla fall...
Naiv? Blåögd? Obotlig optimist? Njäe, men kanske Envis? Terrierlik? Glömsk?
SvaraRaderaKan man få adressen sen så man kan gå förbi och känna, att det finns fler än jag som inte har gröna fingrar? *skrattar*
Om du lyckas, kommer jag inte.....Då förlägger jag mina promenader, ja helt enkelt någon annanstans ;D
Och bloggen blommar det värsta den kan - snyggt!!! Kram Syrran
SvaraRaderaAlltså, AnotherBlågg, det kan nog hända att din karakteristik av mig ligger närmare sanningen än min egen...
SvaraRaderaVänliga hälsningar/Terriern
Syrran; tack!
Ja, just det! Vad snygg bloggen blivit ;-)! Bra gjort där, frun! Vad gäller fröpåsar så har jag gett upp det. Det finns inte ett år jag kommit ihåg att så dem. Inte ett år...
SvaraRaderaMen man kan ju lägga dem oöppnade i en dekorativ trälåda och ha dem som en piffig inredningsdetalj? ;-)
RaderaJag sitter också här med ett gäng fröpåsar även om mina går i blommans tecken. Det är nämligen vad jag ska satsa på i år, blommor, blommor och bara blommor. Här ska bli blodamarant och änglatrumpter så det bara drösar om det! Och jag har också ett mål att denna odling ska beundras och begrundas av ALLA som passerar förbi men...tja, det lär ju inte bli så många. Om jag inte bussar hit en massa folk förstås. Eller får de att komma med egen bil. Kan ju alltid locka med kaffe som lön för mödan :)
SvaraRaderaBlodamarant? Blodamarant??? Nu blev jag ju nyfiken! Jag kanske svänger förbi därute i skogen och tittar då? Och dricker kaffe? Om du motar bort vildsvinen just då, för jag har nog liksom lite vildsvinsfobi.
SvaraRaderaJust så, Amaranthus cruentus "Velvet Curtains". Ettåring som växer som bara attan! Hoppas jag, kanske jag ska tillägga ;)
SvaraRaderaOch vad grisfobin anbelangar så har jag en idé! Jag har nämligen sått lite Nepeta cataria, något som Hjalmar brukar uppskatta att både rulla i och knapra på och som får till följd att han blir lite "hög" och ser sig själv som ett oslagbart lejon!! Så...en vända bland Nepetablommorna och du kommer inte att rädas F-n själv!
Jodå, problemlösningarnas Moder, det är jag det! :)
Ja vad ska jag säga? Bara...typ... wow, alltså, vad du är klok, du Larsson!
RaderaOdla nu rejält med nepeta för ska jag både rulla mig i den och knapra på den krävs det nog rejäla mängder.