Vilda Matilda

Igår var en bra dag. Det var lite inköp av vita violer till växthuset, det var lite fika på stan med dottern och det var, framför allt, valptitt! Syrran, systerdottern, dottern och jag hemsökte Zoyas uppfödare som någonting i stil med Attilas hunnerhärar för att ah:a och oh:a över valparna. Denna vänliga kvinna stod pall för hemsökelsen och bjöd på såväl valptitt som fika.

Jag kan ju meddela att valparna numera är om möjligt ännu sötare! Det blev gulligullande på hög nivå, minst sagt. Här vill jag också meddela att jag gjorde några försök att fotografera valparna, men det var stört omöjligt. De yrde omkring, högt och lågt, de sket fullständigt i om jag hade närbildsobjektivet på, eller om jag behövde mer ljus, eller om de skulle vara stilla. Så jag la ner det projektet. Jag la också ner kameran på golvet, vilket visade sig vara ett misstag då en tekniskt intresserad valp raskt försökte släpa iväg med den.

Några av de äldre valparna är nu sålda. Kvar var bland annat en liten tik.

- Alla som ser henne säger att "kanske inte den där vilda..." sa uppfödaren.

Vi satte oss på golvet, för det är ju absolut bästa platsen om man vill titta på valpar. Raskt klättrade Vilda Matilda upp i mitt knä. Hon gick ut lite lugnt med att bita mig i tummen. Jag inser att det är då man milt men bestämt ska säga "inte bitas, lille vän"  och lyfta undan valpen. Inte skratta förtjust och bara emellanåt säga "aj!" lite försiktigt. Jag är nog inte så pedagogisk.

Jag tittade på Vilda och mitt hjärta slog volter i bröstet. Nog känner jag igen en Huliganfröken när jag ser henne! Vilda övergav min tumme och övergick till att tugga på mitt halsband för att sedan kasta sig med ett pantersprång över mina örhängen.

Nog är det väl fler än jag som läst Lennart Hellsing som barn? Krakel Spektakel och Kusin Vitamin hängde och slängde i en gardin" Precis så var det. Om man byter ut Krakel Spektakel och Kusin Vitamin mot Vilda Matilda och gardinen mot mitt hår.

Jag, som alltid dras till de envisaste, busigaste, självständigaste djuren kände att det här, det var en valp i min smak! Jag är nog helt säker på att långt bak i stamtavlan finns det lite västgötaspets. Om inte annat så hos en ingift moster eller så.

Det skulle komma en familj senare och titta på Vilda Matilda - en som verkade vara just rätta familjen för en Huliganfröken - jag hoppas verkligen de inser vilken pärla hon är! Hårklippningen kan de ju få alldeles gratis på köpet.

Men det var gott gry även i Zoyas valpar. Inte för att det finns bevis på några bra bilder, för det var ju det där med att ha rätt objektiv och valpar som snällt poserade...













Sen, ja sen blev det röding och en 8-årig grand cru riesling från Alsace. Och sen kan det hända att jag somnade i soffan. Det blir lätt så efter bra lördagar.