Det var inte högtravande alls; prästen var precis så varm och mänsklig som pappa hade uppskattat. Och det var, mitt i allt det tunga, roligt att träffa så många av släkten och av pappas vänner.
Men som sagt; han skulle varit med. Fått äta gräddtårta, som han älskade. Men pappa, du hade gillat tårtan, och vi åt för dig också. Du skulle också hört talet som syrran höll - ja du hade gillat att vara där, prata med folk, äta tårta, sen dricka lite vin hemma hos oss.
Fast - han var ju med! Han fanns där, svept i den vackra blå quilten som syrran sytt åt honom, som han haft när han vilat sig, och som han nu fick gå in i den sista vilan insvept i. Det känns bra.
Och dessutom fanns hans handskicklighet där i stort mått! Inte bara i kyrksilvret som också kom från Wiwen Nilsson, där pappa arbetade i så många år, utan också i alla våra smycken..
Allt hade han gjort. Visst vara han duktig, pappa? Och dessutom har hans skicklighet gått i arv till min syster, som gjort det här lilla hänget av en västgötaspets till mig. Huliganen upp i dagen!
Ja han verkar ha haft skapandets gåva din far, jättefina alster!
SvaraRaderaKram
Ja det hade han - och det är så roligt att ha de minnena kvar.
RaderaDu är bara bäst! Kram
SvaraRaderaDu med!
RaderaBegravningar är en märklig blandning av sorg och glädje. Glädje över att träffa människor man ser alltför sällan... och sorgen, ja den kräver ju inga förklaringar.
SvaraRaderaMycket vackra smycken, och snygg huligan.
Ja begravningar är en berg-och-dalbana - men ett nödvändigt avslut. Och det känns bra att få ta farväl så.
RaderaVisst är huliganen fin!
Irene. Jag har försökt skriva i din blogg tidigare men inte lyckats. Hoppas att det går bättre denna gång! Genom Claes har jag fått veta att det var en mycket vacker begravning. Jag har några vackra smycken som farbror Lars har gjort. Jag är mycket stolt över dem! När personer i min omgivning säger oh är det ett Wiven Nilsson-halsband har det känts mycket bra att kunna säga att det har min farbror tillverkat. Din och Annikas pappa var verkligen en skicklig guldsmed! Jag blev rörd när jag läste dina vackra ord om er pappa! Hälsa också till Annika! Kusin Eva (hon med Sherry Ames-böckerna)
SvaraRaderaHej Eva! Oj, det var längesedan! Nu väckte du gamla minnen - Sherry Ames och din fladdermusfåtölj (den var så otroligt cool tyckte jag, även om jag nog inte visste vad "cool" var på den tiden ). Så roligt att höra ifrån dig, jag hoppas vi kan träffas vid någon kusinträff?
RaderaEn dag jag alltid kommer att minnas. Du och din syster gav dagen lyster och värme.
SvaraRaderaEr pappa var en fin människa.
Aldrig har jag hört någon säga ett ont ord om honom. Ofta har jag hört motsatsen.
Just nu känns det väldigt speciellt att vara er kusin.
Claes, det känns så väldigt bra att höra dina vänliga ord om pappa. Det gör saknaden lite lättare att bära.
RaderaJag (vi) kommer att följa släktkrönikan du skriver med stort intresse!
Jag är övertygad om att han var där!
SvaraRaderaNu skrev du så där fint så jag klarar inte av att se tangenterna för tårarna som skymmer...
Vi får ta det en annan gång!
Ta hand om dig och hälsa syrran!
kram
Kära Maja, jag vill skicka en varm kram till dig!
RaderaSåna otroliga grejer! Älskade blomman, den var jättefin, sicken vackert arv han lämnat till dig & systern.
SvaraRaderaDin beskrivning är på pricken lik det jag & min syster sa på vår pappas begravning. Tänk vad de hade älskat att frottera bland alla vänner, äta av god mat & se alla blommor bland höga skratt.
Tänker på dig & din syster. Tur ni har varandra!
Stor kram/LISA
Tack Lisa! Ja det är stor tur att vi har varandra!
RaderaJag tycker också om orkidén, det är inte så ofta jag har tillfälle att bära den, men nu skulle den absolut vara med.
Det var en vacker dag att säga adjö till en pappa i fredags. Så skönt att ceremonin blev vacker och fylld av både sorg och glädje, precis som det ska vara.
SvaraRaderaTack Lars, för dina allra finaste smycken - Irene och hennes syster. Far väl.
Ja det var en vacker dag - och det gjorde också ceremonin ljusare!
RaderaKram, Anna-Karin!!