Dagen efter

I skrivande stund är klockan 11.40 och dottern huset har nu tömts på söner och döttrar och pojkvänner. Strax ska Huliganen, maken och jag traska ut på en promenad i den soliga sensommardagen. Frukosten har nyss ätits - ja det blir lätt så när man har kräftskiva kvällen före! Väldigt trevligt hade vi!

Jag tycker mycket om att ha familjen samlad omkring mig, och kan jag dessutom få knöla in dem i växthuset, ja då blir jag ännu gladare!

Maken var också glad - och när maken är glad vill han gärna sabrera en flaska bubbel. Vi håller oss försiktigtvis på lite avstånd, men allt gick bra och då höll vi oss såklart framme med våra glas.

Sen pratade vi. Skrattade. Drack upp bubblet. Gick över på kräftorna. Dottern fenomenal på att äta kräftor, sonen är något mer skeptisk inställd till kräftor, men petade i sig några stycken och upplyste oss om att han läst någonstans att kräftor och gråsuggor är besläktade djur. Inte en kunskap som jag direkt kände att jag behövde veta just där och då, men maken utropade belåtet att då kan vi ju nöja oss med att koka gråsuggor nästa år? Men så kommer det inte att bli, det vill jag ha fört till protokollet.

När vissa av oss ätit en ohemul mängd kräftor och andra förtärt ett något måttligare antal gick vi över till wästerbottenpajen, det kallskurna, potatissalladen och rödvinet. Det togs en stor mängd foton, av vilka ca 98 procent visade sig i dagen-efters-kranka-blekhet (eller hur det nu var Shakespeare så poetiskt uttryckte det, säkerligen dagen efter en kräftskiva i slutet av 1500-talet) vara mer än måttligt oskarpa.

Jaja, det är smällar man får ta.

Vi satt där och pratade och umgicks med spindlarna ända till skymningen fallit och himlen blev djupt mörkblå - jag älskar augustinätter! Alla var nöjda och glada, Huliganen tyckte möjligen att hans tilldelning av det kallskurna var väl snålt tilltaget. Han löste det dock på egen tass och hoppade, med en smidighet som jag faktiskt inte trodde honom om såhär på lite äldre dagar, raskt upp och stal sonens smörgår ur handen på honom.

Det är förmodligen i sådana lägen man ska säga "fy!" och se ut som om man menade det. Inte skratta förtjust. Låt oss säga som så, att hunden blev inte direkt mer uppfostrad den här gången heller. Sonen får väl helt enkelt lära sig att äta upp i tid och inte sitta där och vifta med mackorna.

Sen gick vi in och spelade Trivial Pursuit och svärsonen-in-spe och jag slog de andra så att det var en fröjd att se. Tyckte vi i alla fall! Ja det var en bra kväll, måste jag säga.