Skuggan

Nu är det inte skugga som i oj-vad-det-är-varmt-jag-tror-jag-dör-om-jag-inte-får-sitta-i-skuggan jag pratar om, trots att prognosen idag också talar för uppemot 30 grader. Nog för att sådan skugga är både välkommen och välbehövlig och positiv på alla sätt, men det finns ju en som är ännu mer välkommen och positiv.

Jag pratar självklart om Huliganen. Vem annars? Det är ju mest honom jag pratar om, ja när det inte gäller maken och alla hans projekt, eller garn eller rosor.

Man sitter där på altanen i skuggan under markisen och säger "nu ska jag gå och vattna i växthuset" och vips! så hör man tassandet av den lille assistenten som följer med och bevakar att allt går rätt till. Sen kommer man på att "jag måste nog plocka lite blommor" och då tassar det igen bakom en. Inte för att han är överdrivet intresserad av blommor (förutom att pinka på när de har fräckheten att sticka upp i rabatterna), men för att han vill följa med matte.

Det är så. Man har sin kompis som följer en i vått och torrt.

Laga mat? Jajamen, då sitter han där. Gå och duscha? Huliganen väntar utanför. Sitta och blogga? Huliganen ligger under stolen. Som nu till exempel.

Men så klickade maskineriet! Det blev fel!!

- nu ska vi gå och hämta in tvätten sa jag. Men Huliganen måste ha hört galet, för han hörde tydligen "nu ska vi gå och leka med bollen".

Hm. Ja. Det blev väl så då. Att vi lekte med bollen.

Så egentligen blev det ju inte fel då heller, det blev helt rätt! Huliganens "rätt".