Lördag med extrafjong

 Den där känslan. När man vaknar på lördagmorgonen och först tänker att det är söndag, eftersom man ju var ledig igår. Och inte för att det är något fel på söndagar, tvärtom, men nog är det en extra lyckokänsla när man inser att man har en hel extradag att göra saker på!

I all synnerhet som Den Vådliga Historien Om Långtresande Virknålar äntligen fick sitt lyckliga slut igår. Det var nämligen så här att jag när jag surfade runt på lite bloggar snavade över en som fått nya virknålar i födelsedagspresent, och inte vilka virknålar som helst, nej Clover Crochet Amour i regnbågens alla färger. Hjärtat hoppade till av fröjd och jag bara kände att dessa virknålar och jag, vi måste bli ett! Då hördes en inre röst som sa:

- du behöver inte fler virknålar, du har fler än du använder! Det var Samvetets Röst som alldeles oombedd blandade sig i.

Jag vet nog hur man ska handskas med såna som lägger sig i så jag sa bara "Tyst med dig!", sen genomförde jag en demokratisk omröstning med mig själv och resultatet blev att jag skickade iväg en beställning till Amazon. Virknålarna skulle ligga och vänta på mig i brevlådan när vi kom hem från England och full av förväntan skickade jag iväg maken att hämta posten. Men lådan gapade tom!! Om man bortser från räkningar och sånt, och det gör man ju så gärna.

Sen väntade jag och väntade. Jag mailade ihärdigt såväl Amazon som leverantören, men leverantören svarade aldrig och Amazon bad mig ha tålamod. Tålamod!?! Har jag gjort mig känd som en sån som har tålamod, jag bara frågar?

Men så igår kom paketavin. Maken skulle iväg och handla mat och jag bad honom hämta ut paketet. När han kom hem sa han bekymrat att det blev inga virknålar. Haha, han skämtar med mig! tänkte jag och log glatt, men se det gjorde han inte. Någon (vem kan nu det ha varit?) hade skrivit fel postnummer så paketet hade kommit till ett annat utlämningsställe. Innan någon hann säga "postnummer" satt jag i bilen och fräste iväg. När jag kom fram så letade flickan ihärdigt både en och två gånger men hittade inget paket! Jag stirrade dystert på henne och hon såg väl desperationen i min blick så hon skickade iväg en annan flicka, och på fjärde försöket lyckades de lokalisera paketet.

Och nog var det värt att vänta på, titta bara! Regnbågsfärger så det bara sjunger om det (jag inser nu att mina virknålar faktiskt är något av ett politiskt ställningstagande, tur att jag inte deltar i friidrotts-VM).

Det är gult och limefärgat och rosa och rött och turkost och blått och grönt och..och... och...

Grips man inte av skaparlusta så säg? Men sen hade jag inte tid att virka för vi skulle träffa Ellenmamman och Ellenpappan och hade en väldigt trevlig kväll.

Och så randades då lördagen. Full av fröjd, som sagt. Och det har köpts sytråd. Det har cyklats till Hardeberga med maken. (En himla massa uppförsbackar, det är mycket märkligt, cyklar man så mycket uppför så borde det väl vara lika mycket nerför om man cyklar i en loop? Så kändes det dock inte, det var mest bara uppför och uppför, men trevligt, absolut!).

När vi kom hem knatade Huliganen och jag ut på promenad och då hittade vi mogna björnbär. Sånt kan man inte ignorera, utan vi plockade med oss en del hem. Jag plockade, och Huliganen åt, rättvist och bra. Lite bär blev det dock kvar och då fick det bli lite marmelad; björnbär- och äpplemarmelad med kanel och timjan. Den står just och svalnar, men jag har goda hopp om att den ska bli god.

Det kan rentav bli så att man måste baka en liten scones vad det lider, så att man kan provsmaka.

Men hur var det nu med virknålarna, var de något att ha? Jajamensan, de funkar alldeles utmärkt! Just nu virkar jag på en schal i ett Debbie Bliss lace-garn som jag köpt i Bath, och den rosa virknålen virkar på så att jag rentav tror att jag kanske kommer att bli klar med schalen vad det lider? Även om det nu är så att det verkar som att jag köpt för lite garn. Ack ja, jag får väl uppsöka en garnaffär. Nåja, värre saker kan man tänka sig.

Jag tyckte dock att det behövs ett litet hundinslag i det här inlägget också, så jag bad Huliganen att ställa upp och vara fotomodell. Han blev mycket entusiastisk. Det ser förvisso ut som att han sover, men man får förstå att han är väldigt entusiastisk inombords. Precis som hans matte.

Imorgon, ja då är det faktiskt söndag - och söndagar är ju också bra dagar.