Huliganen och jag har just kommit in från lördagens eftermiddagspromenad. Lite dumdristigt tänkte jag att vi skulle traska runt på Nöbbelövs mosse, utan att ta någon som helst hänsyn till att det där "mosse" det tyder på att vatten samlas där. Och där vatten samlas, där blir det lerigt, i alla fall om man befinner sig mitt ute på den skånska leråkern. Jaja, man får väl se det som att man fick en helt gratis lerinpackning. Så småningom blir det eftermddagsfika med citronsockerkaka, och sen ska det bli lammgryta ikväll. Det gäller att man håller energin uppe så här i OS-tider!
Framåt kvällen brukar dock maken dyka upp ur OS-dimman. Han kan rentav bli pratbar! OK, jag pratar med honom ändå, men man ska inte räkna med att få några sammanhängande svar. Det är ju inte bara TV:n som ska hållas kolla på, nä minsann. Maken är en modern människa (jodå, jag vet att det inte alltid verkar så, men med OS som lockbete dyker även denna historiekramare upp ur sin det-var-bättre-förr-dimma och beställer Viaplay för att kunna hålla koll på så många grenar som möjligt samtidigt).
Igår kväll satt vi dock där i allsköns samförstånd och njöt av mat och prat och fredagskvällseufori. Rätt vad det var försvann dock maken in i sina tankar. En bekymrad rynka skrynklade panna och så småningom tittade han på mig och sa:
- du som är sån där språkmänniska, varför heter de kvinnliga invånarna norska och danska och finska, men fransyska? Va?
- ääähhh, svarade jag intelligent medan jag tänkte febrilt. Det hjälpte inte direkt, inte ens när jag tog en klunk vin.
- Också heter det ryska, men holländska? Varför inte ryssländska? Eller hollska? grubblade maken vidare.
Sen kom han började han grubbla på varför det heter småländska, men östgötska?
Det är minsann ingen ordning och reda i semantiken! Själv hade jag tappat tråden för länge sedan. Och när maken sedan kom på att det heter dalkulla, då såg man att han tänkte att här behövde redas upp i träsket! Jag tror han är en man för uppgiften. Jag ser framför mig excelark i långa banor där allt dissekeras i minsta detalj. Själv bryr jag mig inte så mycket, så länge en västgötaspets heter just det och inget annat, ja då är jag nöjd.
Nu kanske Vän av Ordning undrar varför det kommer en bild på snödroppar mitt i högintressant inlägg om språkfrågor. Vad har det att göra där, vavava?? På det kan jag bara säga att om jag vill lägga in en bild på de snödroppar som blommar i trädgården nu, ja då gör jag det. Jag är inte den som låter mig begränsas, vill jag ha snödroppar så vill jag!
Och bara därför lägger jag in en bild på en morgon-måne också. Men sen har jag faktiskt inte tid att sitta här och blogga längre, nu ska det bli kaffe och citronkaka. Man måste har sina prioriteringar rätt.
I am grateful for the snowdrops and the moon...as google translate was a bit iffy with this post; a little like walking through a boggy mire.
SvaraRaderaI can imagine that this was a bit too much for Google translate :-)
Radera