Uppdraget

Prognosen sa att det skulle komma regn. Mycket regn. Blåsa skulle det också. Dessutom stod det i tidningen att det skulle kunna bli tjorv med tågtrafiken mellan Lund och Malmö, och ska man ta tåget till Köpenhamn, ja då måste man ta vägen via Malmö.

Mycket riktigt vaknade jag till ljudet av regn som piskade mot rutan. Det var dock inget som hindrade mig från att ränna runt Monumentsrundan med Huliganen, här skulle hunden motioneras! För sen hade jag och dottern ju ett uppdrag, ett uppdrag som innebar att hunden skulle lämnas i husses ömma vård, och nog för att husse älskar sin Huligan, men under OS, ja då blir rundorna inte så långa.

Inte gjorde prognoserna att dottern och jag tvekade. Ånej. Har man ett Uppdrag, ja man kan nästan benämna det en Mission, ja då har man. Då tvekar man inte. Då backar man inte. Då drar man baskern ner över öronen och ger sig iväg.

Mot Köpenhamn! Mot skoshopping! Jo för det skulle shoppas skor till bröllopet.

Nu vet man ju hur det är när man nödvändigtvis ska köpa skor, då hittar man nästan inget. Mycket riktigt så rände vi in och ur i affärer med målmedveten blick. Skor, jodå. Javisst. Men inte just Skorna. För att liksom komma över tröskeln så köpte jag ett par skor, och sen så råkade jag visst köpa en klänning också - men nu var det ju inte jag som skulle hitta Skorna!

Vi tappade dock inte gnistan. Mod! sa vi till varandra och traskade vidare. Och sen, ja det måste ha varit guds försyn eller något, så tittade dottern in i en tvärgata och såg en skylt. "Skor" stod det. Det var ju en liten vägledning.

- Dit går vi! sa dottern bestämt och då gjorde vi det. Och där! Där stod de. De liksom talade till oss. "Köp oss" sa de. "Det är ödesbestämt" fortsatte de. Det var som i en sån där romantisk film, där kontrahenterna möts nere på stranden och löper mot varandra i ultrarapid för att sedan falla i varandras armar. Just så var det. Ögonblicklig kärlek. A match made in heaven.

När vi väl hade utfört dagens viktigaste ärende, kom dagens näst viktigaste ärende. Nämligen afternoon tea på Perchs Tea Rooms.

Jag har försökt boka in oss där tidigare, men alltid varit för sent ute. Det är gammalt. Det är populärt. Med all rätt. Men nu hade vi ett bord.

När vi kom dit var det kö ut på gatan och vi bleknade lite - hur skulle vi kunna ta oss in? Men sen insåg vi att kön var för att köpa te, inte dricka te. Teavdelningen var en trappa upp, inne i portuppgången.

Målmedvetet gick vi upp. Kom in och blev anvisade ett bord. Fick en meny, men valet var lätt; "Perchs Store Ceremoni" skulle det såklart vara. - Ska det vara ett glas bubbel till, frågade servitrisen. Vilken fråga! Vi nickade så bekräftande att vi nästan fick whiplash, båda två. Här skulle ju firas en skotriumf! Så visst blev det bubbel. Te. Scones. Små snittar.

 Små goda delikatesser.

Mätta, belåtna och synnerligen nöjda, stärkta till kropp och själ gav vi oss sedan ut i den köpenhamnska shoppingen igen och nedlade ytterligare några byten innan vi tog tåget mot Lund igen. Fast först köpte vi med oss blommor från blomstånden utanför Magasin du Nord - det är ju nästan ett måste.

En lyckad lördag!

Sen kom jag hem till en nöjd make som sett Sveriges damer ta guld i skidstafetten, en riktig nagelbitare! Herregud vad stark hon är, Charlotte Kalla!

Sen blev det hundpromenad. Pepparrotskött. Lite vin och en himla massa prat.

Som sagt; en bra lördag. Och inte regnade det heller. Prognoser kan man inte lita på, som tur är.