The good stuff

Vi har haft en födelsedag i familjen! Faktum är att det var igår, men då hanns det inte med något bloggande för då, då var vi ju upptagna med att fira! Vi tog en paus från slemmigt gubbvälde i Akademin, från testosteronstinna galningarnas självupptagna hasardspelande med fred och frihet och ägnade oss åt ha en riktigt mysig födelsedag.

Det var Dottern som fyllde år och hon hade fått den briljanta idén att en utflykt till akvariet i Malmö, det vore väl något? Maken och jag, vi var inte nödbedda utan vi lämnade raskt brödfödesslitet åt sitt öde och trängde in oss med barn och barnbarn i bilen och drog till Malmö. Till fiskarna! Till ödlorna! Till skolutställningen!

Grynet var mycket pepp och pratade ihärdigt om alla stora fiskar hon skulle se och hon blev inte besviken! Det var stora fiskar och små fiskar och grodor och ödlor och bruna fiska och blåa fiskar och vita fiskar. Det var lådor att klättra på, det var plastdraperier att springa ut och in genom, det fanns ödlor att klappa och att rida på om man var mycket modig. Det är ju såklart Grynet. Sen fanns det dessutom en STOR stege att klättra på och Grynet pinnade raskt upp för alla stegen för att livet lite grann från ovan, och de som byggde utställning väntade så snällt och tålmodigt. Klart att Grynet skulle få klättra liksom. Och under allt detta upptäckande så strosade maken, dottern och jag runt och tänkte att det här, det var ju en attans trevlig födelsedag! Pyret? Ja hon var lika intresserad hon och sov i stort sett inte en blund utan tittade intresserat på det mesta och man undrar lite vad som rörde sig därinne i huvudet på henne?

Sen åkte vi hem igen och försökte ringa Microsofts support vilket ju vem som helst med ett uns erfarenhet av datasupport kunnat inse att det var ett slag som var förlorat redan från början - men inte hängde vi läpp för det för sen var det ju dags för den fantastiska födelsedagsmiddagen som svärsonen bjöd på efter ett eminent jonglerade med kastrullerna; basilikarisotto med pilgrimsmusslor och sedan torskrygg och som den sista nådastöten innan vi gled in i en mycket behaglig paltkoma en kanel- och chokladtårta. Med uppbådande av våra sista krafter traskade sedan Loppan, maken och jag till bussen och när vi kom hem fanns det ingen ork för bloggande innan man ramlade in i Morfei armar. Därför får jag såhär en dag i efterskott utbrista i ett hjärtligt om än senkommet GRATTIS KÄRA DOTTER! Det känns inte så länge sedan du själv knatade runt och förundrades över de mest oväntade saker och nu kan man sitta där med famnen full av dina egna barn. Varav den ena tuggar på en bläckfisk, för varför inte?