Igår kväll, när vi hade gäster och hade det himla trevligt, sådär så att man pratar och pratar och ändå inte hinner med allt som ska sägas, när man äter och dricker och skrattar och gosar med hunden, ja då tyckte jag att Loppan kunde få sin julälg, så höll hon sig sysselsatt en stund. Det var ett underbart ögonblick, tyckte Loppan. - Min älg! utropade hon entusiastiskt innan hon gjorde processen kort. Nu har vi älginälvor kringsprida och ett litet älglik att dingla med och slänga runt, men det funkar ju det med. Själv fick jag, inte en älg, men väl en fantastisk bukett! Nu är jag ju egentligen av den fasta åsikten att det där med värdinnepresenter absolut inte är nödvändigt, nästan tvärtom - men när man får en sån här skål fylld med ljuvliga blommor, då säger man minsann inte att "det där, det var inte nödvändigt, så den kan du ta med dig hem igen", nej då säger man tack! och tindrar lite extra med ögonen.
När gästerna gått hem ramlade vi i säng och sov och vaknade sedan till en lite sval morgon men med ett löfte om att kanske det ändå skulle bli lite sol? Vi iklädde oss oömma kläder och susade iväg till Grynet med familj för att umgås och prata och passa lite gryn och pyren medan dottern och svärsonen röjde lite i trädgården. Det var rosor som skulle beskäras, det var sandlådor som skulle lekas i och svärsonen och Grynets farbror grävde så att svetten stänkte i den styva skånska lerjorden för att sätta upp en gungställning till Grynet och, får man förmoda, sedermera Pyret.
Grynet, hon var mycket entusiastisk och hjälpte till; hon körde skottkärra, hon grävde i sandlådan och hon arbetade med vattenpasset så att gungställningen skulle stå rakt och stadigt. Pyret, hon sov mest hela tiden men sen vaknade hon och sportade en mycket tjusig solhatt. Jo för solen den kom fram och i takt med allt grävande och slitande i kirskål så skalade man av sig jackor och överdragsbyxor och sånt och det blev en himla fin vårdag. Och svärsonen grillade korv till lunch och det är ju alldeles extra härligt att få sitta ute och äta lunch när man just gått en match mot kirskål och vresiga rosenskott.
Det är något alldeles underbart för själen att få rota runt lite i myllan, att få kratta och rensa och gräva i sandlådan. Dessutom vet man att vi ligger ju bara i startgroparna med det här med vår och sommar så trots allergier och jord under naglarna så är det här verkligen ett underbart som är förträffligt långt.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.