Arbetsveckans slut

Vissa av oss har tydligen jobbat hårdare än andra och är helt utmattade - eller också ligger Loppan bara och väntar på att bli kliad på magen, så kan det ju också vara. Själv vill jag helst inte bli petad på magen, det är liksom inte så mycket sixpack över den, så jag föredrar att ha valkarna i fred måste jag nog erkänna.

Det har varit en innehållsrik vecka tycker jag nog; jobb som sagt och det är ju bra på sitt sätt, men kanske inte att blogga om? Inte så där superintressant?

Men det har varit nosework-kurs i styv kuling, eller åtminstone väldigt blåsigt, och eftersom kursen äger rum ute på skånsk landsbygd av plattaste slag så blåste det rejält i hårtestarna, både Loppans och mina. Dofterna snurrade också runt, så det var inte lätt, men man blir imponerad av hur  hundar jobbar med sina nosar med full koncentration, undra på att man kan bli lite trött efteråt! Loppan hittade åtta av nio dofter trots kulingen och sen somnade hon på min fot. Jag somnade inte, men å andra sidan hittade jag ju ingen som helst doft heller.

Tja, jag har ju städat (lite) också, men det är nog inte heller så kul att blogga om? Eller läsa, för den delen. Låt oss hoppa över städningen, således! (och det gör man ju så gärna).

Jag har också fått hedersuppdrag som mormor, nämligen hämta på förskolan när mamma och lillasyster var på babysim. Grynet har börjat på ny förskola och är alldeles oerhört pepp på det! Jag hämtade henne efter lunch och hon underhöll mig oavbrutet hela vägen hem;

- titta en jättestor julgran! (ok, det var en tall, men barrträd som barrträd, nu ska vi inte vara petiga)
- det blåser i grenarna!
- jag har bakat tårta med farmor!
- mormor har röda skor!

 Och rätt vad det var, så var vi hemma igen och gungade och tittade på fåglar och gräsklipparen och såg att det var mycket äpplen i trädet. Och har man äpplen i trädet så är ju steget till att baka äpplepaj synnerligen kort! Alltså bakade vi äpplepaj och Pyret var också med, men hon nöjde sig med att suga på en äppleklyfta.

Sen var det dags att bege sig hem igen, för vem skulle annars se till att morfar fick mat? Dock fick han ingen äpplepaj, så det var ju lite knussligt av mormor kan man tycka.

Däremot har morfar fått visa upp medeltida hus för mormor i Malmö, och det tror jag han tycker smäller nästan lika högt som äpplepaj.

Bland annat tittade vi på det ett hus som jag i missriktat nit tänkte kalla för Dringenbergska gården, men som tur var googlade jag lite, för helt säker var jag inte. Och det var ju en himla tur för nu slipper jag sprida desinformation på nätet. Fake news skulle man ha kunnat kalla det, om man nu kan kalla medeltida hus för "news", och, som sagt, jag hann ju hindra mig innan fadäsen var ett faktum. Däremot låg huset nära Dringenbergska gården, så jag var ju inte helt ute och cyklade. I all synnerhet inte som vi promenerade. Nä, detta var Lauritz Hattemagers hus, och det hade en tjusig dekoration.

 - ett lejon! upplyste maken mig om, men jag tittade tveksamt på det. Nog tycker jag det mer ser ut som en långhårig apa? Väl? Fast sen enades vi om att hade man varit tandläkare till exempel, så hade det passat alldeles utomordentligt med ett sånt här djur utanför - kolla bara på garnityret!

Fast det får vara hur det vill med lejon, apor, äpplepajer och nosework -  nu är det helg och det är ju verkligen inte dumt! Och  helgen, den blir alldeles säkert också av prima slag; här ska tittas på inte mindre än åtta små valpar, här ska gås på namngivningsfest och det kan nog hända att en eller annan chokladbit slinker ner också.