En tämligen optimal torsdagseftermiddag

Dottern ska snart börja arbeta igen efter sin föräldraledighet och nu undrade hon om jag hade möjlighet att ta ledigt en torsdagseftermiddag för följa med på utflykt? Vilken fråga! Jag loggade ut och fräste iväg från jobbet som om jag hade eld i baken - det hade jag inte, men däremot hade jag siktet inställt på att umgås med barn och barnbarn och då bör man akta sig ur vägen när jag drar fram. Eftersom det dessutom var en torsdagseftermiddag av soligt och ljummet slag bestämde vi oss för att åka till Rövarekulan och ha lite picknick. Rövarekulan är vackert och idylliskt och vi såg inte minsta lilla rövare faktiskt.

Däremot finns det en liten vacker bäck man kan plaska i.... och plaska, det är roligt det, det är Grynet och jag rörande överens om. För att inte tala om Loppan!

Men först fikade vi! Fika bör man, annars, tja kanske inte direkt dör man, men hungrig blir man ju. Alltså fikade vi. Det som är bra med att fika ute, förutom att allt smakar så mycket bättre då, är att man kan testa lite olika approacher till hur man sitter vid ett fikabord utan att någon gnäller om att man ska sitta ordentligt.

När vi hade ätit ostmackor och clementiner och druckit te så plaskade vi. Ihärdigt och grundligt. Finns det nu en liten bäck att plaska i, ja då ska man ju ta tillfället i akt, det begriper ju vem som helst. Vissa hade stövlar och galonbyxor och det var ju klokt. Andra hade jeans och det var kanske mindre klokt - men herregud, jeans torkar ju, förr eller senare.

Sen tog vi en promenad. Vi hittade ett rödgult band som skogsvårdsstyrelsen hade placerat ut, och det funkade ju alldeles utmärkt som hundkoppel tyckte Grynet. Först fick Loppan vara hund, sen fick Grynet vara hund och mormor fick hålla i kopplet. Grynet var en utmärkt hund som skällde på ett väldigt hundaktigt sätt. - Mormor kopplar mig, sa Grynet belåtet och jag tänkte i mitt stilla sinne att jag hoppas att detta inte är en rapport som lämnas på förskolan...

Sen gick vi bort och tittade på bockarna Bruses bro - en fin stenbro med tre valv och vi är helt säkra på att det var där bockarna Bruse trippat fram. Grynet blev helt tagen och pratade mycket om bockarna Bruse och var de var nu? De hade nog gått hem och lekt med trollet kom vi fram till. Sen ville Grynet kasta pinnar i bäcken och då bleknade mormor lite men tog ett stadigt tag om Grynet så att hon inte råkade kasta sig själv i bäcken samtidigt med pinnarna.

När alla pinnar var färdigkastade och bockarna Bruse ändå inte kommit fram gick vi tillbaka till bäcken. Lika bra att plaska färdigt när man ändå var där, och mormor hade ju trots allt någon liten plätt på jeansen som fortfarande var torr.

 Nu kan man ju med visst fog undra vad Pyret gjorde under tiden? Plaskade inte hon? Eller tittade efter Stora Bocken Bruse? Svaret är att nej, det gjorde hon inte, hon snusade i godan ro i sin vagn och hade inte tid med vare sig plask eller bockar. Men till slut vaknade hon i alla fall så hon också fick ta sig en titt på omgivningarna.

Och sen, ja sen åkte vi hem alllihop, lite smutsigare, lite lerigare, mycket blötare - men väldigt nöjda med vår eftermiddag i Rövarekulan! Och tänk så himla mycket roligare än att sitta på jobbet.