Ibland är det bra med lite champagne

Maken läste förra inlägget. Han tittade på mig och påpekade att han visst förvisso låg på pallplats men ändå bara som trea i prioriteringsordningen, såväl stickning som Loppan kom visst före honom. Okej, han kom ju före såväl bakning som vindrickande, men lite dystert verkade han ändå tycka att det var. - Jamen käre make, du ska inte se det så, svarade jag försonande då, - om vi skulle stå ivägen för en skenade elefanthjord, så är det ju dig jag skulle rädda! Stickningen fick klara sig själv (och Loppan är så snabb att hon ändå hunnit undan, tänkte jag för mig själv).

Maken såg inte helt blidkad ut, men när jag korkade upp en av de fådda champagneflaskorna så tyckte han ändå att det kanske inte var så illa ändå? Det är bra med lite bubbel, det sätter sprätt på livsandarna!

Något annat som sätter sprätt på livsandarna och som studsar runt som bubblor av finaste grand cru det är valpar! Loppan och jag, vi for ut för att hälsa på Spexas små aussievalpar, som minsann inte är så små längre, de har snart växt ifatt Loppan. Loppan såg först förbluffad ut över att hon liksom inte var minst och studsigast utan att istället ha uppgraderats till tant Loppan, men hon fann sig snällt i att bli biten i svansen och dragen i polisongerna, hon skuttade runt och själv hade man famnen full med små valpar som hade runda valpmagar, världens mjukaste pälsar och väldigt vassa små bissingar som de provade på såväl ens haka som på örhängena.

Alltså, en hel valphage full med aussisar av varierande slag, finns det något ljuvligare?