Att fira en födelsdagshelg på bästa sätt

Det är den tiden på året. Den tiden att bli lite skrynkligare, lite närmare rollatorn, men också lite klokare, lite visare, ja lite äldre helt enkelt!

Ju äldre jag blir, ju mindre viktigt blir det att fira det där med att fylla år, kan jag känna, men lite lyx och flärd och glam är ju ändå inte fel. Så när dottern föreslog att hon och jag skulle ta en spa-helg på Ystad Saltsjöbad just den helg jag fyller år så utropade jag raskt att

- det är mina gener som talar! Låt oss raskt bege oss mot vågskvalp, god mat, massage och fridfullhet!

Så vi gav oss iväg. Maken, Loppan, svärsonen och Grynet och Pyret fick inte följa med. Inte för att vi är ogina, ånej, men maken behövde ju passa Loppan, Loppan behövde passa maken, svärsonen behövde passa Grynet och Pyret, Grynet behövde studsa runt med spring i benen och det gör man inte på ett spa, och Pyret, ja hon behövde sluta amma. Och då kan man inte ha sin mamma i närheten, för då tänker Pyret "mat!!" så fort hon ser sin mamma.

Det är väldigt roligt att umgås med dottern och jag tycker det är minst lika roligt att dottern verkar tycka att det är roligt att umgås med mamma också. Sen tror jag att hon också möjligen tyckte att det där med ostörd sömn kändes lite lätt lockande...

Vi anlände, installerade oss, tittade belåtet ut över vår havsutsikt och sen hällde vi oss i en varm pool och därefter installerade vi oss på en vilstol med en bok i högsta hugg. - Detta är livet! tänkte vi båda och nickade belåtet mot varandra.

Tja, och det var väl ungefär så vi tillbringade vår helg; med att äta god mat. Dricka en förvånansvärt modest mängd vin men desto mer vatten. Titta ut lite mer över havet och se gryningssolen. Titta på folk som yogade på bryggan i tidig morgonstund och tycka att tja, det ser ut trevligt ut... men vi har det ju ganska bekvämt här inne. Ligga på en vilobädd och titta ut över havet därifrån. Emellanåt slumrade man till en stund. Sen stickade man lite på en yllekofta till övriga gästers illa dolda förvåning.

 

Lördag förmiddag tog vi en sväng inom Ystad för att titta på hatt, jo för i Ystad finns en gammal och ärevördig hattaffär och dit släpade jag dottern. Man är ju bjuden på bröllop menar jag, och då behövs minsann något tjusigt att placera uppe på skulten. I affären fanns många fina hattar, men mer av vardagligt slag. Dottern hittade raskt en huvudbonad som föll henne i smaken, men jag tittade mig om efter lite mer glamorösa doningar. Inte minsta lilla flor mötte min blick. Nähä, de hade helt enkelt slutat sälja festhattar. Men!! tyckte jag då, fast det hjälpte ju inte. Finns det inga pillerburkar, så finns det inte, det fick till och med jag inse. Om än motvilligt.

Så vi traskade ut i Ystad igen och jag kände mig lite moloken ända tills vi stötte på en gammaldags handarbetsaffär. - Vi går in! sa jag och släpade in dottern, och sen tillbringade vi en god stund med att välja garn och mönster och sånt. Jag var en god hustru och köpte ett strumpgarn av gråaste slag till maken och sen ignorerade jag totalt att min att-sticka-lista är lika lång som en binnikemask av välfött slag och köpte lejongult garn till en uggletröja. Gick inte att stå emot. Dottern, å sin sida, greps av en plötslig lust att brodera tomtar, så hon köpte på sig inte mindre än tre julbroderier. Då blev jag också väldigt broderisugen, men jag lyckades rycka i den sista resten av mitt sunda förnuft och stod emot. Varför vet jag faktiskt inte riktigt. Efter en croque Monsieur på Söderberg och Sara återvände vi till Ystad Saltsjöbad och återupptog vår strävsamma tillvaro där.

Till exempel skulle man ju äta frukost, och hur jobbigt var inte det? Alltså bara att traska runt där och välja, och sen välja bort - det finns ju en skamgräns för hur många croissanter man kan smälla i sig tycker jag. Jag har förstått att vissa spahotell är mer åt renlevnadshållet till; alger och vetekli och sånt. Säkert nyttigt och bra, men personligen är jag ju rätt glad över att Ystad Saltsjöbad mer är lagda åt eggs Benedict med kalkon, åt croissanter och färsk frukt och jättegott bröd och, och, och... det gick rakt ingen nöd på oss.

Till slut tar ju även de bästa spahelger slut, och nog var det så att vi längtade lite hem också; till Grynet och Pyret och Loppan och bättre hälfter och sådär. Först åkte vi dock till Olof Viktors och åt lunch, och det, det gjorde vi enbart av godhjärtade skäl, så att vi kunde handla med oss lite chokladbakelser hem. Annars hade vi ju alldeles säkert nöjt oss med en eller annan alg och lite vetekli eller så. Fast visst ja, det serverades ju inte. Och som tur var, blev det ju ändå inte aktuellt.

Och sen kom vi hem, till flickor som blev jätteglada och en hund som blev jätteglad, och jag tror säkert att maken också blev lite glad trots att han ägnat hela helgen åt att äta sin paradrätt som han aldrig får när jag är hemma; falukorv gjord i ugnen med purjolök och potatis. Rys. Han var nöjd med det, men jag var ännu nöjdare med att ha frossat i Ystad Saltsjöbads meny.

Sen kom syrran och Zoya och vi åt ost och drack vin och jag fick fina presenter och det var på alla sätt och vis en alldeles fantastisk födelsedagshelg! Tyvärr är den slut nu, men minnena finns kvar.