Han kommer nog inte att sakna mig

Om en liten stund ska jag ge mig iväg på årets Havängshelg och det ser jag såklart fram emot. Jag har inga skrupler mot att lämna maken, för han har a) falukorv i kylen och då kan han äta ungsbakad falukorv med potatis och purjolök (och jag slipper, win-win av bästa slag!), samt b) ett sprillans nytt bokskåp som kom igår.

Boksituationen i vårt bibliotek har ju varit minst sagt lite ansträngd på sistone och att klämma in nya böcker har krävs planläggande i klass med ett smärre fältslag. I somras var vi ju i Stockholm och passade på att beställa ett bokskåp efter att ha ränt Gnesta runt för att hitta till snickeriet - och nu, nu står det där. Jamen fatta, massor av ofyllda hyllmeter! O saligheters salighet!

Så nix, jag tror inte att maken kommer att märka att jag befinner mig på Österlen långt från honom och han befinner sig i lycksalig närhet av det nya bokskåpet.

Det ska torkas ur och så, men två böcker har redan fått flytta in på prov såklart. Och det syns ju vem det är som kommer att fylla skåpet, och inte blir det med garn (fast jag har ju ett eget skåp till det, så jag är absolut inte bitter, inte det minsta!).

Jag tycker det är ett himla fint skåp och jag gillar att det sitter en liten skylt i det, så man vet vem som gjort det, så som man gjorde förr. Och "förr" det är ju något som passar in i den här familjen.

 Men nu ska jag gå och se om chokladtårtan som står i ugnen är klar. Den ska följa med till Haväng är det tänkt, så får maken äta falukorv. Det blir bra.