Ett liv i sus och dus

...det är vad jag tycks leva för tillfället. Okej, just för tillfället håller jag på och tvättar och har just tömt diskmaskinen och plockat undan och det är väl inte så mycket sus och dus över det kan jag tänka - men jag hade knappt hunnit hem från dotterns och min härliga spahelg på Ystad Saltsjöbad förrän det var dags att packa väskan igen och bege sig ut på turné.

Den här gången var det jobbet som hade kombinerat ett 30-årsjubileum med lite kick-off och allmänt umgås-och-äta-god-mat. Vi har vid de tidigare jubileerna mer ränt runt i medelhavsområdet och tittat på lera (det är inte bara maken som har underliga intressen kan man alltså sluta sig till), men i år föll valet på att åka till Karlaby kro. Ett bra val! (jag kan ha varit inblandad i det...)

De flesta av oss samåkte i bil, en hurtig en tänkte cykla dit, alla åtta milen, på sin elcykel. Säkert ett bra och sunt val om man nu inte glömt att ladda batteriet... fast han dök upp några timmar senare än planerat.

Vi inledde hårt med att fika och sen var vi och tittade på hällristningarna i Järrestad och där svindlar ju tanken lite på hur gamla de är och vem som satt där och högg in små fötter och båtar och ryttare och en dansare - som någon nutida vandal försökte gjuta av i plast förra sommaren så nu syns den knappt. Är det klokt det? Här har figurerna haft en fridfull tillvaro utan minsta plast i 3000 år, och sen dyker det upp en vandal som tycker att det är väl en utmärkt idé att bara för att man själv vill det så ska man såklart sabotera för alla andra.

Nu är ju det där med berg något som mina kollegor ägnar sig åt att studera med stor entusiasm, så der var inte bara figurerna som fascinerade, utan även alla små och stora sprickor. Själv ser jag ju en spricka och tänker "tjaha, en spricka", men tro mig; man kan vara fascinerad av sånt också.

Sen, ja sen skulle vi spela lite spel, för jag tror att har man en kick-off så är det näst intill obligatoriskt? Själv är jag inte mycket för något som inbegriper bollar och klot, och det där med kubb har jag aldrig lyckats begripa storheten i, men det var himla trevligt ändå, och när stridsröken skingrades så visade det sig att alla lagen lyckats hamna på 9 poäng, så då hurrade vi hjärtligt för oss själva och övergick sedan till att laga mat med Karlabys kockar. Jag är tveksam om de såg detta som en hjälp i köket, men det var himla kul och vi filéade och vispade så att armmusklerna kved och hackade och malde och hade oss. Och drack möjligen ett eller annat glas vin också.

 När vi inte orkade vispa mer fick vi lite egen tid. Eftersom jag hade Ystad Saltsjöbads varma pooler i minnet hoppade jag i baddräkten och hoppade sedan raskt i poolen. Därefter hoppade jag lika raskt upp ur poolen, ty den var liksom lite av svalare slag. Nog mer ägnad åt att man skulle simma och på så sätt hålla värmen tror jag.

Det gjorde ändå inget, för sen var det ju middag på kvällen och vi fick smaka på våra kreationer. Själv hade jag, tillsammans med en kollega, kreerat ihop mandelkaka till efterrätten. (Han fick vispa mest, mina armmuskler gick i generalstrejk).

- Mamma mia! så gott!! utropade vi allihop och tindrade med ögonen. För det var det! Och egenhändigt lagat av oss. Eller tja, det kan väl hända att kockarna liksom lagt den sista touchen och så till det hela.

Sen ramlade vi i säng och sen var det föredrag hela dagen därpå, formlerna ven i luften och jag får erkänna att allt begrep jag inte. Rätt mycket begrep jag inte. Fast så mycket begrep jag i alla fall att vi haft det väldigt bra där på Karlaby.