Denna höst

Man har ju nästan vaggats in i en tro att nu, nu är det så här; soliga morgnar, soliga dagar, varmt och skönt och prunkande höstfärger vartän man skådar. Så vaknar man upp i morse och tänker att jamen vadnudå?! Vad är detta?!? Det var liksom mörkt och grått och ruggigt. Man plirade försiktigt ut genom fönstret och skådade en grå gröt.

Men hejdar det en hundägare? Mycket retorisk fråga, klart det inte gör! Och i all synnerhet inte när man ska träffa en Valp! Gå på promenad tillsammans för första gången, då struntar man väl i allt vad dimma heter och packar in Loppan, sig själv och fräser iväg till Linnebjer där själva premiärpromenaden skulle äga rum.

Loppan och jag kom först, så vi klev ut och tittade oss omkring i det där gråa, dimmiga - men det är vackert det med.  Det är det som ju är så bra med väder, det skiftar och nog vore det tråkigt om det vara var samma hela tiden? (i all synnerhet om det vore februariväder får jag säga). Och tänk så bra det är ändå att det börjar dra ihop sig mot mer normala hösttider, för utan höstkyla, vad skulle jag gå göra med alla yllestrumpor och koftor och vantar jag stickar? Då kunde jag ju lika gärna samla på frimärken, och med all respekt för alla filatelister, men klistra in små pappersbitar i album? Skulle inte tro att det är min melodi precis.

Alldeles strax kom Spexa och Swisha och lilla Swisha, det är en alldeles bedårande valp! Mycket svårfotograferad dock, för det var bra fräs i den lilla damen. För att inte tala om vilken fräs det var på Spexa och Loppan! De for fram över fälten så att dimmorna skingrades i luftdraget, fulla av lycka över att få sträcka ut ordentligt. Swisha skuttade också runt, men höll sig mest hos matte och mig eftersom hon är en klok valp. Så man fick passa på när hon tog en liten paus hos matte och mig.

När alla var blöta och färdigsprungna och mycket nöjda med vår premiärpromenad for Loppan och jag hemåt för att byta om till torrare och sedan hämta Grynet på förskolan. Loppan fick inte följa med och hämta, det hade nog blivit lite väl livligt, utan hon fick stanna hos Grynets pappa och Pyret så länge. Och sen, sen gungade vi och ritade och byggde hus i lego och reste oss mot allting på två små knubbiga ben och åt äpple och sjöng små trudelutter innan det var dags för Loppan och mig att cykla hem igen.

Nu lär vi sova gott inatt efter denna mycket bra:iga dag.