Nu har vi internet igen

Igår var det uppenbarligen någon som slog en prydlig råbandsknop på sladden för vips! så var all kontakt med omvärlden borta. Ja alltså den digitala kontakten, mål i munnen har vi ju fortfarande, så det där gammaldags med att prata med varandra, det kunde vi ju fortfarande. Försökte man logga sig in sidan för att läsa om driftstörningar i mobilen, ja då var det synnerligen rörigt kan jag säga och något pris för transparens och tydlighet kommer de nog aldrig att vinna. Men uppenbarligen var det något tjall i centrala och södra Lund, så då fick vi göra annat så länge. Maken är ju aldrig sysslolös så länge det finns en bok i närheten, och inte jag heller så länge det finns en hund eller en stickning i närområdet. Det blev en härlig tvåtimmarsrunda med syrran och Zoya, och det var bara den sista i en rad av fina höstpromenader.

Och eftersom vi nu har kontakt igen (pris och lov!) så tänker jag liksom redovisa vartenda liten höstrunda så att man kan njuta av dem längre fram när novemberregnet strilar kylslaget ner.

I fredags, då tog vi en promenad, Loppan och jag. Solen den sken! Gräset var grönt på heden! Träden var så höstaktiga att det var en fröjd åt det! Loppan,  hon skuttade och rusade hit, för att sedan rusa dit. Och som en liten käck final rullade hon sig i en komocka. En färsk en.

- Nu får du gå och bada! sa jag och pekade med hela handen och det hade Loppan inte alls något emot, ett litet uppfriskande höstdopp är ju inte fel.

Vi hittade en svamp också, men jag lät den stå kvar. Den var dekorativ, jodå, men den såg liksom inte riktigt ätlig ut? Och det är ju himla förargligt om man förgiftar sin make, nu när man har ett utmärkt exemplar.

Sen åkte vi hem, och Loppan fick duscha lite till, vilket hon tyckte var onödigt petnoga. Men jag sa att hon fick minsann vara ren och fin, för snart skulle vi få fint besök! Och besöket kom och åt kanelbullar och pratade och var allmänt supergulliga, och sen stannade Grynet kvar och sov på natten. Vi hann prova mormors träningskoner för att se om de passade som hatt? Lite små, kanske. Sen provade vi halsband, kollade på Pippi, åt nötter och så var det dags att ramla i säng. Möjligen somnade mormor före Grynet, så kan det ha varit.

På lördagen skulle Grynet gå och dansa, med guldpomp-poms och allt, så då vinkade hon farväl och skuttade iväg och det blev alldeles väldigt tyst och tomt i lägenheten. - Här kan vi inte sitta och mögla, sa jag till Loppan då, så då blev det en tur i höstluften igen.

- Nu ska vi ta selfies, det gör alla moderna människor, sa jag till Loppan när vi tog en liten paus på en trädstam som låg där alldeles lagom när man var lite trött och behövde vila. Loppan var inte så samarbetsvillig kan jag väl säga. Vi får nog träna lite på det där.

Sen, ja sen blev det ju söndag och solen den fortsatte att skina och inte kan man sitta inne då? I all synnerhet som man då, som sagt, saknar internet. Nänä, här fick det bli mer syre i lungorna, och det kändes väldigt bra! Vi traskade och hoppade och rusade och sprang, vissa sprang mer och andra sprang mindre, men en härlig promenad, det hade vi alla fyra!

 Oktober. Det är inte kattskit, direkt. Just nu, ja då bloggar jag och lagar mat (soppa med sötpotatis och linser) med sann kvinnlig simultankapacitet. Och dessemellan sticker jag emellan med en liten stickning (sic!). Uggletröja. Ett måste i varenda kvinnas garderob känner jag.