"Men vad ska du göra om dagarna?"

När jag bestämde mig för att sluta jobba så började folk undra vad jag egentligen skulle göra om dagarna? Nu har jag väl aldrig egentligen sett det som ett problem, för kruxet för mig har alltid varit att det finns för lite tid att göra det som jag vill göra. Men visst, när i stort sett alla jag mötte tittade på mig och frågade samma fråga, som om det enda man kan ta sig för om dagarna är att befinna sig på en arbetsplats så började jag ju undra lite. Kanske jag hade fel? Kanske jag skulle bli handlingsförlamad och bara sitta och pilla navelludd?

Jag vill väl inte påstå att jag är en rutinerad pensionär, men så här några veckor in så vet jag i alla fall vad man kan syssla med! Man kan ta långa och härliga promenader med Loppan! Man kan ta lektioner och gå på kurs med sagda Loppa och det går så bra att man liksom måste sitta på topp och speja ut över en beundrande publik (=matte).

Man kan få spontanbesök av svärsonen som kommer med äpplen och litet, gulligt Pyre som tycker att Loppan, det är en rasande rolig vovve!

Man kan befinna sig i yllig närhet och sticka så att stickorna glöder - gråa strumpor, inte till lille, lillebror utan till maken som har en fäbless för just gråa strumpor. Och lejongul uggletröja till Grynet, även om den är i största laget än så länge.

Man kan köpa fredagsblommor och sen åka till Stockamöllan med syrran och Zoya och ta en promenad i en guldig höst, efter att ha varit inne på Frid & Fröjd och köpt sig en liten häst och en liten terrier. 20 spänn styck för dessa varelser, det är ju som hittat! Och det är väl klart att när man hittar en liten terrier så måste den få följa med hem och hålla de andra trähästarna sällskap. Man får väl se det som att det är en hedershäst. Vi tittade på forsande vatten också, och klokt nog höll jag Loppan kopplad; det vore ju synnerligen snopet om hon forsat iväg menar jag. Sen kan man sitta i solen på en trappa och äta äpple, det är också fint.

När man inte stickar, ja då kan man baka. Bullar och muffins så det doftar kardemumma i hela huset. Sämre kan man ha det.

Sen kan man ju behöva åka in till Malmö för att köpa en hatt, nu när man ska på bröllop i nästa månad. "Hatt välkommet" stod det ju på inbjudan och jag vill inte riskera något - är en hatt välkommen så måste väl den som bär hatten vara det också? För säkerhets skulle tog jag med mig smakråd; dottern och Grynet. Grynet hade redan funderat ut vad mormor skulle ha för hatt. Den skulle vara röd och hög och spetsig och ha fjädrar. Nu vill jag inte avslöja vad det blev för en hatt, men den kanske inte är jättespetsig. Vi tog tåget till Malmö och det var ett äventyr när man ser det genom en 2,5-årings ögon! Allt var spännande, allt skulle man hålla koll på och jag tänkte att det är så man borde uppleva livet; förundras över saker som man som vuxen inte ens ser längre. Skånetrafiken fick plus i kanten också (det händer kanske inte så ofta i dessa tåghaveriers dagar) när Grynet vid biljettkontrollen fick en egen barnbiljett av kontrollanten med fint ritat tåg på. Det gjorde ni bra Skånetrafiken!

Vi hann med att fika också, på Hollandia. Ett sånt där trevligt gammaldags konditori med massor av goda kakor bakom disken. Det blev kardemummabulle och en dammsugare, jo för såna har farmor virkat till Grynet så nu kunde Grynet prova en live, så att säga.

Så jag får säga att än så länge känner jag att jag inte har några problem med vad jag ska göra om dagarna.  Och det är ju skönt.