Hösten, alltså

Vaknade tidigt imorse av att regnet vräkte ner utomhus. Skänkte en tanke åt det lyckliga faktum att jag inte har en hund som propsar på att gå ut innan fan fått på sig skorna och somnade om. Lite senare, när jag vaknade på nytt hade det slutat regna och sen på förmiddagen, ja då blev det ett sånt där fantastiskt höstväder som får livsandarna att dansa jenka. - Ska vi åka ut till skogen? frågade jag Loppan, som rusade ut i hallen och var lika redo som en scout. Maken, däremot, som faktiskt varit scout en gång i en avlägsen forntid, hukade i fåtöljen och muttrade något om artiklar som inte kunde ligga där alldeles olästa och ensamma... så det fick bli Loppan och jag.

Jag tänkte mig att vi skulle gå en lagom promenad en timme eller så, och sen åka hem och äta äpplemuffins. Men inte kan man åka hem när solen skiner och det är kyligt och höstigt och hunden far som en raggig skottspole? Så vi gick, och vi gick, och sen gick vi lite till, ända tills jag insåg att tiden ramlade iväg och de där två timmarna som jag max skulle vara borta, de hade liksom redan gått. Inte ville man att maken skulle oroa sig för var vi befann oss, om han nu dök upp från sina artiklar och undrade var hans äpplemuffins befann sig? För att inte tala om kaffet? Men nu är man ju mobiltelefonförsedd så det var bara att plinga och plånga i den och meddela att vi kommer så småningom. Och det gjorde vi ju, fulla av sol och höstluft och rosiga om kinden - i alla fall den av oss som inte dolt kinden i en massa ragg.

Sen plångade det i telefonen igen, det var dottern som skickade en bild och  meddelade att Grynet kallade den här figuren "mormor". Skarpsynt barn det där; grön tröja - check!, röda skor - check!, glasögon - check! (Det gråa håret förbigår jag med tystnad, även den mest skarpsynta och smarta kan ju göra små misstag menar jag).

Jag skrockade belåtet över mitt begåvade barnbarn, när det plångade till igen - det var åter dottern som meddelade att Grynet blev arg när Pyret försökte stoppa mormor i munnen. Jag är mycket tacksam för att Grynet skyddar mormor mot dessa kannibalistiska tendenser. Jo, för Pyret har nu små illvassa tänder i munnen och vem vet - man börjar med en liten mormorsdocka och var slutar det då? Tanken svindlar.

Men höst alltså - nog är det bra ändå?