Nu är målsnöret sprängt

Och inte vilket snöre som helst, i min blogg så måste såklart målsnöret vara av shetland tweed, ska det va' fint, så ska det!

Vi inledde den sista arbetsdagen med morgonpromenad i Botan och tittade uppskattande på de fina höstfärgerna. Höst, det är nog den bästa årstiden ändå!

Sen tog vi våra chokladtårtor och åkte till jobbet, Loppan och jag. Där vi gjorde som alla gamla avdankade rockstjärnor gör (tja, den enda väl som är lik en rockstjärna av oss två torde vara Loppan i sin frisyr som liknar något Joey Tempest i Europe kunde ha haft i sin krafts dagar), vi hade en liten farvälturné där vi knallade runt hos alla kollegor och sa hejdå och blev lite lagom sentimentala.

Sen åt vi chokladtårtorna, fast Loppan fick inget. Det tyckte hon var så snålt att hon hämnd-kräktes på mattan som en liten avskedspresent. Den matta som blev tvättad bara för någon vecka sedan, ack ja. Således inte på klinkergolvet som syns nedan, det hade ju varit mer praktiskt kan man tycka.

Så var det dags att plocka ihop prylarna och åka hem. Jag undrar om det inte blir tomt nu när det inte ligger hundleksaker utspridda lite överallt? Vad ska kollegorna nu ha dragkamp med undrar man ju.

En blomsteraffär ringde och meddelade att de hade blommor som skulle levereras! Till mig!Så sen ägnade jag en stor del av eftermiddagen åt att undra vem det var som överöste mig med blommor och blader på detta förträffliga sätt? När jag kom hem visade det sig vara Grynet och Pyret som skickade blommor till sin pancho-mormor. Förträffliga barnbarn av bästa slag!

När blommorna hade satts i vatten och maken ojat sig ett tag över att han hade en pensionär till fru, han som ju fortfarande är student, ja då cyklade vi iväg till Grand och avslutade dagen med att äta middag där.

Och nu, nu börjar ett nytt liv!