Det stora höstrusket har rullat in

Först så är det bara sommar och sommar och sommar och jättevarmt så att termometern nästan får värmeslag och man tror man är Medelhavsbo. Minus Medelhavet och tzatsikin då. Svettmängden i millimeter översteg regnmängden med flera decimeter kändes det som.

Men nu! Nu är den osannolikt varma och lång sommaren definitivt slut. Nu har höstrusket slagit till. Det regnar. Det stormar. Det är kallt om fingrarna när man stretar sig till jobbet i motvind och iförd regnbrallor. Loppan och jag, vi skulle börja på agilitykurs igår kväll tillsammans med syrran och Zoya, men si det blev inget av det. Blåser det så att bommarna ramlar av hindren, ja då har man det bättre inomhus.

Det var ju synd på sitt vis, men när det började hagla också var jag rätt glad att jag stod inne i köket och tittade ut och inte tvärtom. Vi fick träna lite inomhus i stället, Loppan och jag och hon var taggad! Vi tränade egenpåhittat; runda koner och springa bort och ställa sig på musmatta och sen komma in i fotposition till exempel. Loppan rundade och trampade och sen hoppade hon jämfota in i fotposition och såg ut som världens lydigaste och duktigaste hund. Och det är hon ju. På sitt lilla vis i alla fall. Vi tänker utanför boxen när det gäller det där med "lydnad" i den här familjen. (Nu kan man undra vad en bild på Loppan på en maskrosäng har att göra med att vi tränade lite. Och tja, det har jag faktiskt inget riktigt bra svar på).

Men det börjar som sagt bli kallt. Det är oljerock och långbrallor och vantsäsongen ligger i startgroparna. Rentav mössa, kanske? Så det är ju tur att min Elspeth cardigan är klar, den är synnerligen varm så inget som man kanske direkt använder inomhus, men under en oljerock blir den nog perfekt när höstrusket viner tänker jag. Hade jag nu varit en ordentlig och rejäl bloggerska så hade jag såklart tagit en bild på den färdiga Espethen, både sådär lite tjusigt hopvikt, men även på undertecknad (förmodligen inte världens mest smickrande bild eftersom Elspethen är voluminös och det är undertecknad också, så vi hade väl inte direkt överösts av inbjudningar att glida fram längs någon catwalk). Fast nu är jag inte det, ordentlig och rejäl alltså, så därför blir det lite bilder på garnet när jag hade nystat det, och en bild från i augusti när jag satt på balkongen och stickade och då kändes det avlägset, det där med höst och rusk. Så icke nu.

Ylle alltså. En av höjdpunkterna i livet.