Det där med att inte jobba

..det har sina avgjorda fördelar. Nu kan jag inte på något vis påstå att jag är en rutinerad pensionär, men jag har ändå börjat inse det braiga i det. Uppenbarligen hade jag dock planerat jättedumt för redan klockan 8 på måndagsmorgonen skulle jag vara hos tandläkaren. Förvisso en trevlig man, men ändå, att gå till tandläkaren kan väl ändå inte anses vara en direkt feel-good-upplevelse? Hur tänkte jag där? Sen var jag bedövad ända tills klockan fyra på eftermiddagen, och jag får säga att det känns lite märkligt när till och med ens öra är helt bedövat.

Syrran och jag, vi gick sedan på förmiddagsbio, bara för att vi kunde liksom! Det var fler än vi som njöt av att kunna gå och titta på Nothing like a Dame - och det gjorde vi alla rätt i. Fantastisk film, att man kan ta fyra seniora brittiska skådespelerskor och bara filma när de sitter och pratar och det blir fantastiskt kul utan minsta lilla biljakt eller blodskvättande mord, det skänker hopp!

Ett alldeles fantastiskt väder har vi begåvats med också, så Loppan och jag har passat på att bege oss ut i klorofyllen, tänk att en alldeles vanlig tisdag kunna greppa vovven och ge sig ut i naturen, det är faktiskt otroligt! Vi gick och vi andades höstluft och hade det väldigt skönt. Jag greps av den där grottinstinkten att man ska släpa hem sin egen mat och lagra i grottan inför vintern, men i brist på mammutar att klubba ner och släpa hem så föll mina blickar på några svampar....hm.... - vad tror du Loppan, ska vi göra svampragu ikväll? undrade jag. Men Loppan såg avgjort oentusiastisk ut, så svamparna fick stå kvar. Kanske lika bra. Jag får helt enkelt bärga mig tills jag stöter på en mammut. Eller en snöleopard eller något.

Sen, ja sen fick jag hämta Grynet på förskolan, se där, ännu en bra sak med att ha sina eftermiddagar obesudlade av excelark och blanketter! Så jag hämtade och sen vi sorterat ut alla skor och jackor och tröjor och det ena med det andra, så gick vi till lekplatsen. Grynet har nog lite bergsget i generna rätt långt bak, för hon är en fena på att klättra, medan mormor ängsligt tittar på. När det var färdig klättrat gick vi hem till pappa och Pyret. Stackars Pyret har fått öroninflammation, men nu när hon får medusiner så var hon glad i alla fall!

Sen var det dags att vifta farväl till barnbarn och svärson, jo för sen skulle Loppan och jag börja på ny kurs! Agility, det passar nog Loppan som är snabb och vig, och det är ju tur att någon i ekipaget är det tänker jag. Och nog tyckte hon det var roligt, så till den milda grad att hon studsade jämfota över hela planen, det sprangs genom tunnlar och över hinder och fram till andra hundar för att tjoa "tjena!!" - fast det där sistnämnda ingick liksom inte i programmet.

Och eftersom det var svinkallt och jag frös så drog jag på mig ett litet ryggskott så nu har jag precis varit hos kiropraktorn. Åter en bra sak med att vara ledig sådär mitt på dan, då kan man hugga en akuttid när den susar förbi.