Ännu mera tårtkalas!

Den Förträfflige Maken har fyllt år. Fler än tre, som man skulle kunna förledas till att tro om man räknar ljusen på tårtan. En liten ledtråd kan man få om jag nämner att som årets födelsedagsskrålande valde jag att sjunga "damdidadamda, damdidadam, when you're 64, tamdadamdadam, didididi dadadadadam" osv, och det var kanske lite lite av Beatles text som jag kom ihåg, men det väsentliga var med i alla fall och maken var mycket nöjd med att få både frukosten serverad på sängen och födelsedagspaket, sa han.

Dagen till ära hade vi bjudit Grynet och Pyret på tårtkalas och de dök upp med Dottern och Svärsonen i släptåg och vi hade en mycket trevlig eftermiddag. Pyret, hon gick! På egna små knubbiga ben och utan att hålla någon i pekfingret. Det jublade vi alla storligen åt! Grynet, hon trädde alldeles själv pärlhalsband och det jublade vi också åt, såklart.

Dagen till ära hade jag också blåst ballonger, är'e kalas, så är det. Även om mormor håller på att spränga ett blodkärl eller två, maken till motsträviga ballonger att blåsas upp.

På kvällen var det dags att följa en fin gammal tradition, nämligen att gå på vad som måste vara Lunds bästa restaurang, nämligen Mat och Destillat. Det är tredje året i rad vi knallar dit när maken fyller år, och det kommer att bli fler, det är jag helt säker på. Varför ändra på ett vinnande koncept?

Det finns inga bilder från själva middagen förutom de cocktails vi inledde med. När man hamnar i mat-nirvana så kan man faktiskt inte hålla på och fippla med sin mobil för att ta bilder, då ägnar man sig åt att bara njuta av maten och sällskapet och tänka att man har det väldigt bra!

I tidningen hade vi läst att de som äger restaurangen snart ska öppna en typ pub eller bar, eller mindre restaurang eller något åt det hållet längre ner på Södergatan. Det stod att de hade fallit speciellt för de fina kryssvalven.

"Kryssvalv!" sa maken då, det är ju som att spela cirkusmusik för en cirkushäst som bums kastar med manen och börjar steppa runt. Ja fast maken, han kastar ju inte med håret och inte steppar han heller, men kryssvalv, det är ju som skön musik i hans öron. Fast han var misstänksam, det var han. Kryssvalv i ett hus från 1800-talet? Och inte nere i en källare? Kryssvalv, det är ju medeltida, sa maken och såg helt konfunderad ut. Inte vill jag ju ha en konfunderad make, så jag tog ju tillfället i akt att utsätta vår servitör för tredje graden när jag nu hade chansen.

- Hörnu, min gode man, (sa jag), vad menas med kryssvalv, vavava? Är detta rimridåer för att locka fler kunder som har historiska böjelser? Känner ni igen ett kryssvalv, ni har inte förväxlat det med ett dörrvalv? Väl?!

Men mannen hade en fullgod förklaring, tydligen hade huset behövts förstärkas någon gång eftersom det inhyste tunga maskiner på våningen ovanför och då blev det kryssvalv. Inte medeltida, men dock. Allt var uppenbarat, och vi ser fram emot att i april eller så gå och beskåda kryssvalven med egna ögon.

Som synes fick maken flagga på bordet också, födelsedagen till ära! Han fick också välja fritt själv vad han  ville dricka och äta, "det är din dag idag!" sa jag generöst. Kyparen tyckte också att åtminstone två dagar om året får mannen bestämma allt. - Vilken är den andra dagen? undrade maken då, och  kyparen tyckte att Fars Dag, det är väl rimligt att far i huset får sitta i högsätet då. - Jag får aldrig minsta lilla slips på fars dag, sa maken då, och underlät helt orättvist att nämna att båda barnen brukar höra av sig med uppmuntrande tillrop på pappadagen. - Förresten, när är fars dag egentligen? undrade vi allihop, och det visade sig att ingen av oss visste. Men lite längre fram på kvällen kom kyparen tillbaka, han hade googlat och gjort en minneslapp till maken. - Den kan du visa för dina barn! sa han uppmuntrande.

Så nu kan vi alla komma ihåg detta. Den 10 november, således.

Idag är det inte födelsedag. Idag är det en lugn dag som ägnas åt stickning, åt att trimma liten Loppa och gå regniga promenader. Och åt att äta upp resterna av födelsedagstårtan.