Dags att fira!

Åh, det finns så mycket att fira! Att maken ryckte ut till historisk undsättning i förra inlägget t.ex.

Eller att Pyret, som tillbringat några timmar hos oss medan hennes pappa ställde iordning inför morgondagens tårtkalas (ja jag vet! Tårta igen! Hurra!!!) gick själv. Utan att lockas och pockas utan bara för att hon kände för det, liksom.

Och inte nog med det, flickebarnet staplar också! Playdoh-burkar ovanpå varandra och detta är uppenbarligen en konst som ska visas upp när man är 18  månader, och Pyret, ja hon är ju bara 12 månader och 18 dagar. Oj vad mormor blev stolt då! - Dah! sa Pyret och verkade nöjd själv.

 

Sen gick vi på promenad i det kyliga vintervädret. - Titta på den jättegamla kyrkan! sa jag när vi skulle gå förbi Domkyrkan. Fast jag får väl säga att Pyret var måttligt intresserad... men hon var nog uttröttad av att stapla saker och gå omkring tänker jag.

Men framför allt ska det firas att jag nu är en tvättäkta pensionär, inte en wannabe-pancho. Nix! Idag fick jag min första pensionsutbetalning och är inte det värt att firas med den flaska vi köpte 2010 när vi var på Chateau Pommard i Bourgogne där vi firade vår 30-åriga bröllopsdag, så vet då inte jag vad som är värt att firas. Vi köpte flaskan för att ha vid ett särskilt tillfälle och nu, nu inträffar detta!

I skrivande stund står vinet på luftning, den franska potatisgratängen ligger och böjer franska verb i ugnen, rådjurssteken steks, päronhalvorna är inkokta och väntar på gelefyllning och vinsåsen ska snart göras. Så nu får det vara färdigbloggat, här ska firas pensionsutbetalning!