Vissa dagar får man inte gjort något alls. Man lullar runt och petar sig i naveln och äter möjligen en saffransbulle. Det är ju skönt, för all del, för inte ska man stressa sig igenom livet.
Ibland vill man dock ha mer action, mer fräs under galoscherna, mer spotta-i-nävarna-och-kavla-upp-ärmarna. Det är sådana dagar man skuttar ur sängen och inser att ja för alldel, det är jättekallt och tämligen blåsigt, men soligt! Då greppar man Loppan och ilar runt mossen, den långa rundan, och tittar på torrt gräs och vattensamlingar och flygande fåglar, man morsar på paret som traskar runt med stavar, vilket inom parantes sagt, Loppan finner märkligt. Och jag är böjd att hålla med; gå ut med stavar när man kan gå ut med hund?
Sen åker man hem och tänker när man kliver innanför dörren att "va e' de som låter? Det där torra rasslandet?" Man inser att det är granen som gjort sitt, den har passerat bäst-före-datum med råge och då susar man ner i källaren och hämtar sekatören och går loss. Förvisso efter det att man plockat av kulor och tomtar och ljus och glitter, ja det som var kvar efter det att Pyret idkat lite självplockning och serverat Loppan.
Det som återstår sedan kan man betrakta som en graninstallation. En nybrutal version av julgran måhända? Maken tyckte dock att det konstnärliga värdet var ganska lågt, så granen är numera förpassad till återvinningsstationen.
Det var dock inte slut med aktiviteterna efter denna grandemolering, ånej. Syrran och jag var högeligen kulturella och gick på fotoutställning på Kulturen. Själen ska ha sitt, så är det bara. "Klädd för porträtt" tittade vi på och sen tänkte vi att äsch, vad sjutton, vi klämmer i med utställningen om kvinnliga pressfotografer också. Lika bra att passa på medan det spritter i den kulturella ådran.
"Men nu måste det väl ändå vara slut på dagens aktiviteter" tänker ni säkert, men icke så. Jag har hunnit dricka champagne med bostadföreningens ordförande också. Detta finns dock inte förevigat, för jag var upptagen med att hälla i mig bubbel. Ibland får man prioritera.
Men nu, nu är Loppan promenerad, maken tittar på Manchester United (igen!) och jag tänker väl sticka ett varv eller två innan jag stämmer träff med Jon Blund. Högeligen nöjd med min dag.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.