Men ibland blir det rätt i alla fall

Först måste jag nämna att vissa petimetrar i min närhet (för enkelhetens skull kan vi kalla dem Dottern och Maken, typ) har påpekat att hur räknar jag?! Egentligen? I förra inlägget råkade jag visst skriva att 6 av 8 somnade innan vi hunnit ut från Halmstad och jajaja, räknar man 1 make, 1 bloggskriverska, 1 dotter, 1 svärson, 1 Gryn och 1 Pyre så blir det 6. Inte 8. Det inser ju jag med och jag kan väl bara säga att jag har gått i pension, så jag ser lite mer fritt och överskådligt på det där med nummer och antal och sånt. Okej? Kan vi lämna detta nu?

Däremot vill jag ju skryta med något som jag nu upptäckt och som jag däremot INTE hade upptäckt under alla de år jag hade tvenne tonåringar i hemmet. Ja ni vet; ett evigt tjat om att städa upp och röja på rummen så att man slapp att hyra in en isbrytare när man skulle försöka ta sig in på deras rum. Jag kan inte direkt påstå att jag uppnådde några lysande resultat i min städuppfostrargärning. Märkligt nog har båda nu växt upp till vuxna som inte verkar ha några problem med att hålla ordning i sina hem? Nu har ju dottern förvisso två små vesslesnabba pyren som raskt plockar fram leksaker och doningar innan man hinner blinka, men om man nu bortser från dessa små rara ordningssabotörer så är det ordning och reda och städat och undanplockat. Hur nu detta gick till, för detta saliga tillstånd uppnåddes som sagt inte när de bodde hemma.

Felet var, inser jag nu, att vi inte hade hund och att jag alltså inte lärt mig klickerteknik! Huliganen, salig i åminnelse, han lärde sig minsann att plocka upp sina saker. Förvisso hände det väl att han slängde dem i ungefärlig riktning mot lådan och ändå krävde belöning för sin goda vilja, men rätt ofta städade han undan. Dock inte utan klick-å-godis, men det ska jag säga, att hade min f.d. arbetsgivare trott att jag skulle slita och släpa utan lön så hade han blivit gruvligt besviken. Fast det var en utvikelse.

Nu tyckte jag att det var Loppans tur att bli lite ordentligt. Och det tar bara några få träningstillfällen, en klicker, en näve belöningsgodis och tada! Den gröna mojängen städas med stor precision och iver ner i den gröna väska där Loppans leksaker ska ligga.

Jamen är det inte lysande?! Va? Än så länge är det den gröna grejen och möjligen den blå bitmojängen som hon städar upp, en del andra saker tycker hon bara "äh... va..?!" om. Men jag hyser gott hopp!

Hur vi ska lösa det med dammsugning har jag dock inte riktigt klurat ut. Än.