Utfllykter

Somliga får åka på garnmässa i Danmark, till exempel. Inte jag dock, vilket kan bero på att jag inte hade tid då förra helgen, med födelsedagsmiddag för den lokale Maken och allt. Eller också kan det bero på att det bara var en mässa för återförsäljare och företag? Så nä, den utflykten var inte jag på, däremot var min Elspeth cardigan där för att visa ett stickat plagg i West Yorkshire Spinners The Croft, Shetland Tweed, så med lite god vilja kan man ju ändå säga att jag var där, lite grann i alla fall?

Jag lånade alltså ut koftan till Tant Hulda. Hon var nämligen på mässan eftersom hon säljer mängder av synnerligen ha-begärliga garner i sin butik. Och som tack för detta fick jag mycket generöst en härva av West Yorkshire Spinners Exquisite, som verkligen är just det, utsökt alltså! Det ska bli något alldeles speciellt av detta tänker jag.

Garnet, ja det är nystat nu, tack var min garnvinda och nystmaskin. Jag tror att Grynet hade blivit lite förvånad, i hennes värld där är garnvindan och nystmaskinen något som mormor har bara för att man ska snurra på det, att man kan göra garnnystan också tror jag hon hade tyckt varit coolt! (Gryent är ett mycket cool barn). Även Pyret har börjat stå på tå och vrida på handtaget till nystmaskinen. Jag hyser alltså gott hopp om den garnrelaterade tillväxten i familjen!

Men när jag nu inte fick åka till Danmark så har jag i alla fall ränt Skåne runt med Loppan på promenader. Ibland var det i snö där vi fräste fram och letade mullvadar eller möjligen sorkar? Ja för att klargöra; undertecknad fräste inte direkt utan promenerade i civiliserad takt medan terriern for fram som en skottspole när hon inte stod där och lyssnade och letade; typ "jag vet att du är där, kom fram!!!" Mullvadar och sorkar är nog klokare än man kan tro, för ingen kom fram. Detta tror jag dock inte direkt gjorde Loppan nedstämd,  hon tänker nog alltid att Vänta du bara, nästa gång tar jag dig!

Dan därpå var snön borta, men man kan promenera ändå, vilket vi gjorde i 2,5 timme på Kungsmarken, nu när den ändå var stängd för golfare och inga skidåkare kunde vara där heller. Då hade vi sällskap av Spexa och Swisha (ja deras matte också för all del, för nog för att de är smarta och begåvade hundar, men köra bilen dit själv, det kan de inte). Vi klättrade över stättor och håll på att ramla i ån och beskådade resterna av den gamla biskopsborgen från 1100-talet (? Maken, Hilfe!)

Sen åkte vi hem och vissa snarkade på fotpallen resten av dagen (det är tröttande att vara kulturell sorkjagare) och andra läste och stickade.

Så vissa åker till Danmark, andra går på hundpromenad - det är bra det med!