Det där med tårta, alltså!

Pyret har ju fyllt år! Ett år och det är ju väldigt värt att fira. Hennes pappa fyller år om några dagar, lite fler än ett. Födelsedagståget körde dock runt på en fin 1:a, också fick man lägga till 34 lite sådär i tanken när man gratulerade pappa.

Födelsedagar, då ska man få paket! Och det fick både Pyret och pappa fast mormor var visst försumlig och det hamnade bara ett litet snöre på bild? Men Pyret var lika glad för det. Är det kalas, ja då ska man ju äta tårta, det är nog inskrivet i grundlagen tror jag? Och om det inte är det, så borde det vara det.

Tårtan var mycket fin, det var ett tjusigt samarbete mellan farmor, Grynet och mamma som alla hade gjort sin bit, och i det här fallet, ja där gällde inte det gamla ordspråket om att ju fler kockar desto sämre soppa. Jaja, nu var det ju inte soppa som gällde här, och det tycker jag var bra. Gräddtårta med marsipanrosor, hallon och blåbär, det smäller högre på kalas, det är min fasta övertygelse.

Grynet tyckte att det tog ju en himlans tid innan tårtan kom på bordet, så hon fick minsann hjälpa mamma med kaffet och se till så att det äntligen blev dags!

Sen blev det som i Gösta Berglings Saga, fast Selma, hon skrev ju att "äntligen stod prästen i predikstolen", men byt ut "präst" mot "tårta" och "predikstol" mot "på bordet" så blev det precis i boken.

Pyret inledde med lite banan, det är ju alltid gott. Sen fick hon syn på tårtan!
- Hm.... vad kan detta vara? Månntro? tänkte hon.

Men efter att ha fått smaka så var hon helt på det klara med att tårta, det är fina grejer det! Hurra för tårtan! såg hon ut att tänka.

Och sen lekte vi, körde med bilbana, läste böcker och gjorde allt sånt som man ska göra på kalas. Det var liv i luckan hela tiden!

Loppan gjorde sitt för att bidra till stämningen och någon liten leksak som inte borde befinna sig i närheten av hennes gaddar råkade väl göra det - vissa saker lär hon sig helt enkelt aldrig! Men hon är makalöst snäll och finner sig i att bli klappad med hjälp av duplobitar och lite dragen i pälsen av små barnanävar utan att protestera.

Så småningom var det dags för mat, och vi fick en fabulöst god högrevsgryta med potatismos. Pyret sken upp! Nu var hon på det klara med vad som gällde, när vi bänkade oss runt bordet allihop och den blommiga tallriken kom fram, ja då skulle hon ju såklart få tårta igen! "Bra sak, det där med födelsedagskalas!" såg man att Pyret tänkte för sig själv.

Men vad nu då? POTATISMOS?!?! Vad var det för fusk?
Pyret påtalade med emfas att det var T-Å-R-T-A hon ville ha, komma där med mosad potatis när man förväntar sig grädde och hallon och blåbär, vad är det för sätt? Upprörande, minst sagt.

Och sen var det dags för pyjamas och välling och sen somnade Pyret snabbt och gott och inte drömde hon om potatismos, det är jag säker på. Nej jag tror hon drömde om födelsedagståg och tårta.