Regnig fredag

Det var lite fuktigt när vi traskade runt i Botan på morgonpromenaden. Inte i arla morgonstund, det vore verkligen att tumma på sanningen, men definitivt tidigt nog att gå under begreppet "morgon". Vi var nämligen på noseworkträning igår kväll, och då blir både matte och hund trötta och belåtna. Nästa gång har instruktören hotat med att förarna ska få nosa sig fram till ett föremål... jag hoppas det är choklad. Eller ett glas vin. Då känner jag en viss tillförsikt att det nog ska gå.

På tal om att nosa, så snusade Loppan intresserat på en prunkande rhododendron. "Hm... vare sig lagerbladshydrolat eller eukalyptus..." såg hon ut att tänka. Åh, hon är så botaniskt intresserad min hund! Häromdagen, då var vi ute på heden i det fina vädret och då skulle växterna också undersökas.

- De' e' inte lönt att du frågar mig vad det är i Linnés Systema naturae, sa jag, - typisk växt av ganska taggig art om du frågar mig, alltså.

Men Loppan frågade inte mig. Hon var fullt upptagen med att närundersöka naturen, så vi avslutade sejouren med ett litet bad i Tvedörasjön för det behövde Loppan. Det tyckte Loppan också, som inte har något emot att besök i det våta elementet i det fria, men det där med att torka sig alltså - jävligt onödigt om du frågar Loppan, alltså. (Oj, hoppsan! nu svor visst mormor i sin blogg. Tur att barnbarnen inte är läskunniga. Än så länge. Och när de blir det så kommer jag att skylla på morfar).

Som sagt, idag är det lite fuktigare, lite mindre lockande att vara ute i det strilande regnet. Nu hoppas jag ju i och för sig att det upphör till ikväll, för då är det extraträning i agility. Vissa tar på sig sina killer heels och fröjdar loss på dansgolvet på fredagar, andra står i leriga kängor och tränar agility på en skånsk åker. Tur att det finns något för alla smaker!

För fem år sedan, då regnade det minsann inte! Ånej, då sken solen när dottern och svärsonen gifte sig, och det gjorde de väldigt rätt i. Vilken härlig dag det var! Märkligt att tänka sig nu att då fanns vare sig Grynet eller Pyret - och nu är de en så självklar (och viktig!) del av familjen.

Idag blir det nog ändå lite lugnare aktiviteter, sånt som är relaterat till garn och tyg till exempel. Jag har nu stickat färdigt min tröja i dansk pälsuld, den som jag påbörjade sommaren 2017 och sedan ganska snart bestämde att garnet nog inte skulle räcka. Ja inte vet jag om den logiska slutsatsen då blir att sluta sticka och låta en halvfärdig tröja ligga som ett dåligt samvete, men så gjorde jag i alla fall. Nu har jag ju dock köpt lite mer ullgarn (så himla lätt hänt), så då har jag faktiskt stickat färdigt tröjan. Den har fått bada. Blivit blockad och ja, garnet räckte! Jag är makalöst stolt över mig själv, att jag faktiskt gjorde klart den. Bra på alla sätt faktiskt, för jag tycker att mönstret är jättefint (om än krångligt och dessutom på danska, som bara det gör det lite mer invecklat), den passar, och den kommer att bli perfekt att ta med till Shetland när jag ska dit i höst. Hurra för mig, helt enkelt.

Sysslolös, det kommer jag dock inte att bli, nänä. Det är ju den nya koftan som ska stickas. Ett par grönrandiga strumpor som ska bli klara. Grynet har med emfas påtalat att mormor ska sticka strumpor till henne också. Också kom det ju ett paket på posten.... så jag ser inte direkt tristessen ligga och lura i vassen.