Söndagsfrid

Solen ska snart gå ner. Laxlasagnen är uppäten. Vinet börjar tryta. Maken tittar på fotboll. Varför? kanske ni undrar och på det har jag inget riktigt bra svar. Det är ett av livets små mysterier helt enkelt. Varför gillar vissa fotboll och gamla vykort medan andra gillar garn och hundar? Vi gillar båda våra barnbarn i alla fall och där är vi helt eniga!

Men låt mig först bara säga att det där med att skjuta upp torsdagens hundpromenad till fredagen, det var inget mer eller mindre än ett snilledrag! Solen sken! Hundarna skuttade och badade! Susanne och jag åt kardemummabullar! Helt enkelt lysande, även om jag säger det själv.

Sen kom lördagen. Och då kom Grynet och Pyret! Jo, för deras föräldrar skulle gå på bröllop och då är det ju lugnare för alla inblandade att säga "ja minsann!" på prästens frågor utan att det sitter en treåring där som säger "varför det?".  Så vi fick finbesök och medan Pyret sov middag fick Grynet sitt lördagsgodis som hon petade i sig medan morfar läste saga om Lill-Nissen (medan mormor stickade. Nu blev ni överraskade, va? Medge det!)

Jodå, Grynet har blivit så stor att hon numera får lördagsgodis, vilket mormor och morfar inhandlade till den synnerligen modesta summan av 2:50. Det var så lite att vågen vägrade spotta ur sig ett kvitto, utan vi fick ha hjälp till att lägga in beloppet i självscanningen. Och sen, ja sen borstade vi tänderna omsorgsfullt, hör ni det tandläkare i familjen!

När Pyret vaknat, ja då gick vi till Stadsparken för att leka på lekplatsen. Det var knökfullt av barn och föräldrar! Grynet klättrade på klätterkulle, grävde i sanden och försvann en liten stund. Både morfar och mormor hann bli lite kallsvettiga, det är ju rätt pinsamt att återlämna ett (1) barnbarn, när man fått två (2) i sin omvårdnad. Det visade sig dock att Grynet klättrat upp i ett litet torn varifrån hon hade vissa svårigheter att ta sig ned. Vad göra? Jo en handlingskraftig (och något mullig) mormor lade sig på knä och ålade in genom en mycket trång öppning och upp genom en ännu trängre öppning. Medan jag höll på kom en liten gosse som ville in och upp! - Det går inte, sa jag, det sitter en trind mormor som en propp i hålet! Gossen insåg sanningshalten i utsagan och insåg att här gällde det att vänta, tills mormor ålat ut igen. Mormor hoppades i sin tur att ingen tog foto på hennes ändalykt när hon låg där och sprattlade.

Sen gick vi hem och åt pannbiff och pastaskruvar och sen var det dags att knalla i säng. Det tog inte lång stund innan det sovs så det knakade och det dröjde inte så länge innan även mormor stämde träff med Jon Blund. Det tar på krafterna att leka i Stadsparken, så är det bara. Grynet sov i sin resesäng och Pyret sov i mormors säng, både kors och på tvärs och rätt vad det var fick man en liten fot i nyllet eller i veka livet. Men det är ju en synnerligen gullig fot, så det får man finna sig i!

Kvart i sex vakande Pyret, men detta förträffliga barn ägnade sedan en timme åt att småprata lite, busa med mormor och sjunga något som jag tror var "oh ajajaja buff" - ja ni har väl alla hört sången om trollmor och de elva små barnen? Man kan ju faktiskt ha en viss förståelse för att man knyter fast 11 (elva!) små barn i svansen. Med tanke på hur två små barn kan fara rundor så verkar ju elva vara något i hästväg.

Sedan vaknade vi och det var dags för morgontoalett. Grynet går ju på pottan och det ville ju Pyret också göra, men jag får nog säga att hon nog missuppfattat en del. Fast hon är ju bara 16 månader så det finns tid att lära om tänker jag.

Tja sedan lekte vi i trädgården och pysslade i pysselrummet så att lim och paljetter yrde som konfetti i rummet och kvart i tolv ringde vi och väckte föräldrarna som sa något i stil med "ääähh... va´ e´klockan?" Sen åt vi rester av pannbiffarna, sov lite middag och sen kom föräldrarna och var möjligen något trötta i största allmänhet, men de mulade i sig kanelbullar och te i alla fall. Och sen, sen vinkade vi farväl för den här gången och Loppan och jag drog ut till Skrylle för en stärkande skogspromenad. Utan vildsvinsinslag den här gången, vilket jag var ganska tacksam för.

Typiskt bra helg!