Maj har ju inte direkt levererat när det gäller värme och sol. Inte idag heller (än så länge får jag väl tillägga i rättvisans namn). Det är fuktigt och rått och likadant var det igår. Vilken himla tur då att jag har stickat färdigt mina grönrandiga strumpor! Då fnyser man bara åt det råkalla och ger det en mental långfinger. Bara i andanom såklart, jag gör inte såna oförskämda gester IRL. Ja om inte någon har retat upp mig å det grövsta i trafiken förstås. Men annars - ånej minsann.
Har detta övergått till en fotfotoblogg? undrar ni kanske förbluffat. Vadan denna iver att visa upp mina 37:or i tid och otid? Jo, för nu måste jag ju visa att jag utnyttjat den sista av alla mina fina presenter jag fick när jag gick i pension, ett presentkort på Naturkompaniet som nu omvandlats till ett par Hangwagskor. De är nu impregnerade och jag håller på att gå in dem - Shetland, here I come! Ja i september då förstås, lite annat ska hinnas med före det. Men sen, sen är jag beredd på strapatser i ullens förlovade land.
Det där med ull, det kan ju vara något av en materialsport - och jag kunde ju inte motstå att köpa ett par (eller rättare sagt; en trio) av addiCraSyTrio - sticka strumpor på tre stickor! Helt galet, jag vet. Men man måste ju prova. Jag är i vissa avseenden ett något bakåtsträvande traditionalist. Strumpor ska stickas med 5 strumpstickor, basta! Är man en renlärig strumpstickare så fnyser man åt sånt trams som Magic Loop. Sånt är inte för mig. Men det här, det var jag ändå tvungen att prova. Än så länge är jag försiktigt skeptisk. Det känns liksom inte helt rätt, och när man har värk i händerna känns det möjligen också lite motsträvigt. Fast jag får väl ge det en chans, och inte döma ut efter 3 cm ribbstickning. Garnet, det är däremot underbart! Signature från West Yorkshire Spinners. Alltså, jag tror inte att detta företag kan producera ett dåligt garn ens om de försökte. Så med tre eller fem stickor - maken kommer att få ett par gråa strumpor till. Då blir han glad. Och varm om fossingarna.
Andra saker man kan göra när regnet småstrilar, det är att sy. En maskroströja till mig själv till exempel. Sen funderar jag på att sy en lapptäcksdyna till Loppan också, sånt kan också behövas. Och det kan ju hända att man får tråckla ihop lite fler klänningar till flickorna... så kul att sy till små flickor, som ännu inte har större krav på kläderna än att det ska vara glada färger och möjligen fickor på. Och det kan jag leverera. Vi får se hur det blir i tonåren när kraven kanske är större och annorlunda. Men dit är det ju trots allt ett bra tag. Men fort går det ju - det var ju inte så länge sedan Grynet var ett pyttegryn som kravlade runt på golvet, och nu, nu far hon fram som ett jehu på sin balanscykel.
Men nu hinns det inte med mer bloggande, nu är det dags att greppa tag i stickorna igen. Och hoppas på att vädret ska bli lite bättre så att Loppan och jag kan ge oss ut i bokskogen igen och njuta av sol och grönska. Det blir fint.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.