Vad man gör en regnig torsdag

Planen var ju egentligen att gå en lång promenad med Susanne och Lisa, så att Loppan och Lisa kunde motionera sig ordentligt, och Susanne och jag kunde traska fram i lagom takt och kanske stanna för en fika med en kanelbulle eller så. Men när graderna är obehagligt få och regnet strilar vått och envist, ja då bestämde vi oss för att skjuta på promenaden. Det är ju faktiskt inte gott att äta regnblöta kanelbullar.

Så vad gör man då när det helt plötsligt blir en lucka i planeringen? Förutom det där med att tvätta och stoppa strumpor som en rekorderlig gammaldags husmor. Så långt som till att krusa örngottsband och göra aladåber gick jag dock inte. Fast att tvätta och stoppa strumpor, det får ju inte livsandarna att spritta av vällust, det kan man inte påstå.

Det får däremot stickning, och jag har ju aldrig särskilt långt till en ylletåt att gripa tag i. Nu är det faktiskt så att jag har gått och köpt mig lite nytt garn, sånt är ju så lätt hänt. Det ska bli en kofta till mig är det tänkt, jag ska bara lyckas bestämma mig för vilket mönster jag ska använda. Jag tycker garnet är väldigt fint, rödbrunt och sådär rejält ulligt så man redan nu vet att maskorna kommer att sitta föredömligt fast i varandra om man i rent övermod råkar tappa en maska eller två.

- Nu ska jag sticka! tänkte jag och började redan diskutera med mig själv om det verkligen är nödvändigt att sticka en provlapp först. Ibland händer det att mitt Bättre Jag övertalar mig att göra det, men oftast gör jag det inte. Sticka provlappar, det är ju rätt och bra och då vet man att man har rätt masktäthet och sådär - men det tar ju tid! Tid som man vill använda till att starta ett nytt projekt bums! Nu var det dock inte provlappsvelandet som satte käppar i hjulet. Nej, det var samvetet som slog mig. (Jag har faktiskt ett sånt. Långt inne).

- Hur är det med tröjan i dansk pelsuld som du startade för ett par år sedan och sedan tagit upp med jämna mellanrum, vavava?! sa Samvetet på sitt mest förargliga vis.

- Jamen, garnet kommer säkert inte att räcka och mönstret är rätt besvärligt och på danska och det står saker som att "det giver en utfordring med intagningerne, der skal strikkes på hver 3. pind". Klarar jag av "utfordringar" månntro? Och garnet, det kommer säkert inte att räcka även om jag stickar fort som f-n, svarade jag Samvetet som bara fnös förargligt och lät antyda att det tyckte att jag hade en slapp och ansvarslös inställning.

Så ja, jag plockade fram min grågröna tröja med bladmönster och kom faktiskt igång med den och kanske jag begriper mig på mönstret ändå, och kanske garnet faktiskt räcker trots allt. Just nu är det 36 gram kvar, så det är gastkramande spännande.

Ibland tänker jag att det läggs ut så tjusiga bilder på bloggar, inte minst stickbloggar. Man ser en kopp med te (check!), en stickning (check!), något tjusigt sticktillbehör eller två (check!). Men hur ser egentligen den osminkade sanningen ut? Tja, ungefär såhär:

Högar med olika mönster, anteckningsböcker, en surfplatta, pappersnäsdukar, en tom kopp, nej två förresten, ett vinrött garn som skär sig mot det rödbruna som ligger strax bredvid, en plastkon som är till hundträning och diverse andra pryttlar. Såhär ser det oftast ut hos mig i alla fall.

Men man kan ju inte sticka hela tiden och dessutom så kändes det lite fjuttigt att bara dricka te till stickningen. Fast jag hade ju en lösning på det också!

Sådärja! Nu är det ju i och för sig så att jag bakade bullar bara för någon vecka sedan, och det kan ju tyckas märkligt att det behövdes bakas nya. Men emellanåt får man besök av Grynet och Pyret och deras föräldrar, emellanåt kommer sonen och svärdottern och ibland vill man bara ha en liten kvällsfika. Allt detta går hårt åt bullförrådet, så det är ju tur att man kan baka nya.

Och då kan man ju ta en ny och förbättrad garnrelaterad bild. Utan stök och pappersnäsdukar, men med kanelbulle och 2-trådigt ullgarn från Ullcentrum Öland. Tjusigt värre.

Sen slutade det att regna och då var det dags att åka på noseworkträning ute i den skånska myllan. En bra torsdag det här. Och nu är jag ju bullförberedd om det kan bli hundpromenad imorgon!