Jul i september?

 I julas fick vi en fin julklapp av sonen och sonhustrun - ja av Kickan också, även om hon då var lite mer inkognito så att säga; nämligen en svampplockartur i skogen med efterföljande middag. Nu, nu var det dags att öppna vår present!

- Vi tar med lunch, utlovade vi så trosvisst. Maken funderade. Vad skulle han laga? Han gick igenom olika alternativ och landade på sin paradrätt - i och för sig den enda rätt han känner sig befryndad med, förutom den där falukorven då som inte var aktuell. Maken lagar nämligen en delikat köttfärspaj och den stod han i köket och rörde ihop i torsdags kväll. Sen fick den vila i kylskåpet och när fredagen randades packade vi bilen och drog iväg med kantareller och solsken i blick. Ända tills vi kommit halvvägs när jag kom på att den där pajen... den stod fortfarande i kylskåpet. Då svor jag lite så att maken nästan körde av vägen. Nåja, även i Halmstad finns det livsmedelsbutiker så det löste sig och vi åt lunch och förberedde oss sedan för att ge oss ut i skogen. Själv var jag lite lätt skeptisk till att vi skulle hitta någon svamp, jag vet ju hur det brukar gå när maken och jag ränner åstad med svampkorgen i högsta hugg. Men då insåg jag inte att här fanns det ett hemligt vapen!

Jojomen, såväl sonen, som sonhustrun som Kickan var klädda i kantarellkläder och då måste det ju gå bra? I all synnerhet som vi hade sonhustrun med som visade sig vara grym på att hitta svamp trots att hon bar Kickan i bärsele och alltså inte kunde böja sig ner och speja efter herr och fru Kantarell. - Leta där, sa hon och pekade lite med foton och jajamen, där fanns det små rara svampar.

Lite kaffe satt också som en smäck där ute i skogen, även om Kickan uttalade som sin bestämda åsikt att hon hellre ville ha mammas mjölk; och det fick hon såklart!

Så småningom åkte vi hem med vårt byte, och medan Kickan åt lite second middagsmål (eller om det var "third"?) rensade vi svampen och och förberedde middagen. Sondottern*) hade läst i en facebookgrupp att det är nästintill obligatoriskt med rensvin, så det drack vi såklart. Det gäller ju att följa traditionerna. Sen kom Kickan ut i köket och höll ett vakande öga på oss så att det blev rätt och korrekt. Maken blev helt distraherad, lämnade svampen åt sitt öde och ägnade en stor del av tiden åt att jollra med henne. Det kan hända att även farmor jollrade lite.

Sen blev det mat, och den var så god så då hade man inte tid att fotografera utan vi ägnade oss alla med liv och lust åt att äta. Och sen blir man ju lite lätt mätt och trött och då kan man behöva ta igen sig lite.

Kan man ha det bättre än med en varm och sovande liten flicka i famnen och en hund inom räckhåll? 

Kickan har växt något alldeles kolossalt och ler och pratar och har sig. Dock inte när farmor kommer rännandes med sin systemkamera, för att få en sån mackapär uppkörd i ansiktet, då kan man faktiskt bli lite förvånad. Fast det är lika bra hon vänjer sig, för farmor har svårt att behärska sig när det gäller det där med att fotografera son- och dotterdöttrar!

När alla hade sovit gott och farmor och Loppan varit på morgonpromenad var planen att ta ytterligare en tur ut i skogen. Kickan sportade en ny dress, mycket tjusig med rosor och volanger. Dock inga kantareller. Man borde kanske tagit det som ett litet omen? Vi klämde in oss i samma bil och Kickan var djupt intresserad av den färggranna fjärilen som hängde i babyskyddet. Den hade stora ögon, färgglada och prassliga vingar. Undra på att den var fascinerande! 

Men sen skulle pappa och farfar gå och köpa lunchmackor att ha med, och det dröjde och Kickan bajsade och blev hungrig och till slut ganska trött på det där med att sitta i bilen. Så vi hamnade inte i skogen, däremot vid sporthallens parkering där blöja byttes och mat serverades och sen åkte vi hem igen och åt mackorna där, men det gick ju faktiskt precis lika bra för svamp hade vi ju fått dagen förut och inte vill man traska runt bland granar och ekar med någon som faktiskt har tappat sugen för det?

Så småningom var det dags för farfar, farmor och Loppan att motvilligt slita sig från Halmstadsfamiljen och åka mot Lund, där köttfärspajen väntade i kylskåpet. Och nu ska den alldeles strax dukas fram på bordet, då då kom den till användning i alla fall.

Men vilken fantastiskt fin julklapp vi fick!

*) alltså, nog för att sondottern är försigkommen och alldeles oerhört klok, det är vi säkra på, men så försigkommen att hon läser om rensvin det är hon ju inte. Så det var sonhustrun och ingen annan som såg till att det blev en slurk till svamprensandet.