Men det är liksom inte samma måndagsblues längre, man sitter där på söndagskvällen och äter sin middag utan minsta tanke på att åherredumilde, imorgon är det åter dags att ställa väckarklockan på ringning. Nej, man kan sitta där och prata om helgen som gått, sina fantastiska barnbarn, sin rufsiga hund och förvisso ska jag till tandläkaren idag, och det är väl inte direkt favoritsysselsättningen, men det är ju ändå bra att man har gaddar i munnen som ska kontrolleras. Om man nu ska se så där positivt på tillvaron menar jag.
Som sagt, det var en bra söndag. En ny bil blev beställd och det är ju alltid skönt när det är gjort. Blir nog bra, Loppan kommer nu att få en mycket fin hundbur att åka i. - Vi har köpt en ny hundbur till dig, Loppan, och med tonade rutor så att du ska få det svalt och skönt när du åker, sa maken till Loppan när vi kom hem. - Ja vi köpte några tillbehör till hundburen också, en bil och lite däck och sisådär, fortsatte han sen. Men än så länge får Loppan åka i den gamla bilen, ganska länge får hon göra det för leveranstiden är av det längre slaget.
Sen åkte vi och hjälpte dottern att frakta hem ett nytt äppleträd. Det visar sig att ska man ha ett äppleträd som har några år på nacken, ja då är det ganska lång leveranstid på dem också. Men nu står äppleträdet där i det som ska bli en liten fruktlund! I alla fall tror jag det, för när maken och jag körde hem efter att ha utfodrats med äpplepaj gjorda på de befintliga äpplesorterna, ja då stod dottern där med spaden i högsta hugg och skulle plantera det nya trädet. - Vi måste nog åka hem till Loppan nu, annars skulle vi så klart ha hjälpt dig att gräva i den synnerligen styva lerjorden, sa vi hycklande till dottern innan vi fräste iväg hemåt.
Dottern och svärsonen håller på att ge hela trädgården ett rejält ansiktslyft och gräver och bygger och gör komposter och lägger sten och odlar så att det är en ren fröjd att se. Tänk om denna trädgårdsarbetslust hade funnits då när hon var i tonåren, men då var dottern mer inne på att läsa böcker och liksom ägna sig åt mind gardening. Typ Den Hemlighetsfulla Trädgården, som ju är en ljuvlig bok och får en att vilja ha en hemlig walled garden full med rosor och blommor pronto, utan att skänka en tanke åt att den där trädgården, den kräver ett stort mått av arbete att anlägga först och sedan sköta.
Men som sagt, nästa år, då kommer vi kanske att få äta äpplepaj med fyra sorters äpplen i! I år blev det med tre och det gick minsann så bra det med, i all synnerhet som vi fick träffa Grynet och Pyret också! Inte för att jag vet vad vi gjort för att förtjäna att få så ljuvliga barnbarn, men något väldigt bra måste det ha varit. Och Grynet, hon har fått en lös tand! Men hur snabbt går inte tiden? Nyss var hon ett litet pytteknytte, inte större än Kickan, och nu dinglar en tand på en lös tråd!
Kickan, ja hon åt inte äpplepaj, hon svidade om till sportaktiviteter! Det gäller att börja i tid! Babysim går hon på, och nu, nu kan hon ut och joxa med trasan också. Möjligen behöver hon en fotboll också. Och att kunna gå själv - men det är ju petitesser, det kommer! Och då får kanske farmor sy ett par något större fotbollsbyxor. Men visst är detta världens sötaste lilla Halmia-spelare?
Sen, ja sen blev det ju tända ljus, en god middag och så traskade Loppan och jag ut på kvällspromenaden i höstkvällen. Nog är det något väldigt mysigt med höst ändå?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.