Man ska inte klaga

 Efter att ha skrivit ovanstående rubrik tänkte jag; ska man inte i stället skriva "en ska inte klaga" ? Men så tänkte jag vidare att jag är 65 år, jag tycker att det är skitfult att skriva "en" när man menar "man", och ingen som känner mig kan beskylla mig för att inte vara feministiskt lagd, så nä, rubriken får stå som den står.

Oavsett vilket så har det ju ändå varit en bra helg! Trots en viss hängighet och skav i ögonen så kan man ("en") inte klaga.

Maken och jag, vi grillade i fredags och det var ett tag sedan. Först var det OS, och sen var det regnigt och kallt och man tänkte att "jahaja, det var den sommaren det". Men så var det ju inte, senaste veckan har varit solig och fin och då sa maken "ska vi inte grilla?", och det var ju en lysande idé. Det tyckte även den lilla terriern som placerade sig i soffan och hoppades på det bästa. Nu är ju matte som hon är, dvs ingen hunduppfostringsfascist, så nog fick även Loppan smaka en liten bit. Mest härligt var ändå att maken är så pass pigg igen att han är sugen på mat! Jag är ju inte van vid att maken förstrött petar i viltfärsbiffar med kantarellsås och sen lämnar merparten.

Jag har också påbörjat en ny stickning. Det var i och för sig planen, men inte just den här stickningen. Nej, jag skulle börja sticka lite julklappsstickningar och beställde garn på nätet. Nu skyller jag ohämmat på maken och hans räliga baciller, men jag beställde helt enkelt fel garn!! Efter att ha blängt surmulet på det ett tag kom jag ändå den lysande idén att faktiskt köpa ett mönster som det feliga garnet passar till - och då är det ju helt plötsligt inte "fel" utan helt rätt! Tur man är en rådig kvinna.

Igår var syrran, Poppy, Loppan och jag ute på promenad. Det går en fin slinga från Hardeberga kyrka (där dottern och svärsonen gifte sig, och där Grynet och Pyret döpts) till Lund, och där traskade vi fram. Ända tills vi kommit lagom långt, för då vände vi och traskade tillbaka - annars hade vi kommit till Lund och bilen hade stått kvar vid Hardeberga kyrka. Inte bra. Vi passerade ett cykelgäng som gjorde en paus och passade på att äta lite äpplekaka. Då var det nära att de fick inte bara ett par vovvar utan även mig och syrran i maten. Lite hyfs har man dock, så vi lämnade med visst beklagande dem och deras äpplepaj bakom oss och traskade vidare.

När man kommer högst upp har man utsikt över både Turning Torso och Öresundsbron - har man skarp blick skymtar man dem i bakgrunden. Långt i bakgrunden.

Idag har Loppan och jag varit och hälsat på doodlen Flora. Loppan var mycket snäll mot den lilla studsbollen, men man såg att hon tänkte "dagens ungdom!!". Med många utropstecken. Då tänkte jag på hur min egen lugna Loppa for runt som en lurvboll på uppåttjack för några år sedan.

Men sen lämnade vi doodlen och åkte ut på heden och traskade runt, ända tills de där militärerna brassade loss med skjutövningar. Sånt gillar inte Loppan som är en uttalade pacifist (om det inte gäller katter). Då knallade vi ner till sjön och tog ett lugnande dopp innan vi åkte hem till vår husse som bevakade Finnkampen. Någon måste ju göra det.

Som sagt; inte mycket att klaga på!