Kreativ julklapp

 

et är ju inte så att jag är komplett galen som börjar yra om jul mitt i sommaren (även om det är mindre än 4 månader till granbarr och saffransbullar). Nänä. Men nu i helgen var det ändå så att vi fick en julklapp! Egentligen fick vi den före pandemin, så den har fått ligga till sig lite - men precis som med bra viner och tanter, så kan det bli bättre med åren. Och det blev det, för nu är ju Grynet och Pyret  lite äldre och kunde med liv och lust gå in för att vara kreativa!

Vi åkte nämligen till Kreativum i Karlshamn. Jaja, käre make, jag har ihärdigt försökt med att det ligger i Karlskrona (ständigt dessas Karl-städer, suck), men vi åkte till Karlshamn och det var ju tur, för det är ju där det ligger.

På Kreativum, där kunde man gå loss bland periodiska system, planetsystem, programmera små robotar och kolla sin reaktionshastighet. Stå i handbollsmål till exempel. Både svärsonen och maken tog så många bollar att de kom upp på den digitala prispallen, och det gjorde även dottern och Pyret med gemensamma krafter. Kolla vilken stil! Själv provade jag också. Detta finns, som tur är, inte dokumenterat, för jag tog inte så många bollar. Det kan vara så att jag liksom inte tog någon. - Det hade kanske gått bättre om du inte haft handväskan med dig, sa maken, men den teorin tror jag inte på. Dottern hade ju sin handväska och då motades bollarna bort minsann. Men just det - hon hade ju Pyret till hjälp! Så var det ju.

Som tur kunde man vara reaktionssnabb på annat - sno åt sig slocknade lysstavar till exempel. Där fick jag med knapp marginal däng av maken, och sen var det jämnt skägg mellan Grynet och mormor. Då blev man ju genast uppåt och kaxig och ville bums kasta sig över nya aktiviteter.

Köra båt, till exempel. Vi fräste runt med båtarna så att svallvågorna gick höga och med jämna mellanrum rammade vi pirar och stränder och varandra. Synnerligen roligt! Fast ganska svårt, att fixa både framåt och bakåt och styra och allt småkrångligt som uppenbarligen sjökaptener får ägna sig åt. Det kunde möjligen ha gått bättre om jag till att börja med förstått vilken båt som var min...

Allt hade ju inte dock med fingerfärdighet att göra - lite råstyrka är ju aldrig fel. Och morfar, han fick minsann ta i om han skulle ha en chans mot Grynet!

Emellanåt fick vi stärka oss med lite lunch, för det fanns så mycket att göra; kapsla in sig i en såpbubbla till exempel! Grynet och jag spekulerade lite i hur det hade varit om såpbubblan svävat iväg med en själv inuti, så man få se saker lite från ovan. Dock var såpbubblorna mer jordnära av sig, så något ivägsvävande blev det aldrig.

Vid någon station kunde man roa sig med periodiska systemet. Här såg alla, förutom den kemistiska dottern, tämligen oförstående ut, så vi kilade vidare. Det fanns ju hur mycket som helst att göra! 

Man kunde sitta på golvet och spela memory till exempel. Medan mamma och Pyret gjorde det, ritade Grynet och jag av våra händer och skrev något man gjorde för miljön. Sen satte man upp sin hand på väggen. Mormor skrev att hon planterat blommor som bin tycker om. Sen roade hon sig med att titta lite på vad andra skrivit; det var sopsortering och att inte skriva ut så mycket antibiotika (måste ha varit en läkare tänker man) samt "äter vegeganiskt". Var och en gör ju sitt bästa tänker jag.

Under tiden roade sig maken och svärsonen med att lösa andra mer handgripliga klurigheter; bygga ett "T" av fyra träbitar. Ni anar inte hur klurigt det kan vara! Svärsonen löste det till slut, med mest kreativ var nog Pyret som skapade T:n på löpande band, om än måhända inte helt rätlinjiga. Och varför måste man vara det?

När vi hade programmerat robotar, tittat på en synnerligen kreativ skuggteater med dinousarier, delfiner, katter, båtar, granar och det mest faktiskt, allt på en och samma gång, ja då var det dags att gå ut i den lilla kreaparken.

Där fanns det minsann också massor att göra! Man kunde pumpa upp vatten och driva skovelhjul. Man kunde prata via paraboler. Man kunde ta sig igenom tunnlar. Man kunde balansera på saker. Lyfta sin egen vikt - det var ingen brist på sysselsättning.

Det var en varm dag och solen gassade - sån tur att det fanns gott om vatten! Man kunde till och med gå in i en fontän utan (nästan) att bli blöt!

Sen kunde man åka lite flotte också, till all lycka också utan att bli blöt. 

Efter en stärkande glass var det sen ändå dags att styra kosan mot Lund efter en aktivitetsfylld och rolig dag. Det periodiska systemet har jag fortfarande inget större begrepp om, men vad gör det? Har jag klarat mig utan det i så många år hittills, så går det nog bra i fortsättningen också.

Alldeles slut med aktiviteter var det ändå inte, för på vägen hem blev Pyret lite åksjuk, så morfar fick göra ett litet stopp vid Ekerödsrasten. Och tänk, där fanns en hel klase söta getter! Så när Pyret fått lite frisk luft, fått matat lite get, ja då klarade vi oss sista biten hem till Lund också.

Väldigt bra julklapp, det här! (...och om knappt fyra månader är det som sagt jul igen....)