Hej-å-hå-vad-det-går

Redan söndag! Herregud, vart tog den helgen vägen? Fast jo, det vet jag ju! Men nu ska jag vara strukturerad. Ta saker från början. Redogöra metodiskt, gå från steg a till steg b till steg c - utan att skutta från a till f på att helt anarkisktiskt sätt.

Fredag, således. Ja den är ju redan avhandlad. Och uppdrucken. Kan redovisa att chateau Meursault visste vad det gjorde när man producerade denna eklagrade chardonnay. Hurra för dem! Sen, ja sen vill jag vagt minnas lite soffhäng och kvällspromenad.

Lördag; upp i ottan. Svinottan. Ut med hund. Förbluffas över att det förutom vi och ett annat hundekipage en lördagmorgon klockan sex är det enbart ett ekipage till ute. En luftballong? Alltså, vem farao åker luftballong klockan sex en lördagmorgon? Sen hem igen, peta i maken och hunden frukost, rafsa åt sig golfgrejerna och fräsa iväg till Rydö golfklubb för att spela golf med sonen. Nu ska man med "spela" förstå att framförallt sonen spelade, ävenså maken. Själv utförde jag diverse gymnastiska rörelser som ibland hade vaga likheter med golfens idé, men för det mesta var helt och hållet irrationella. I synnerhet i bunkrarna var det väldans irrationellt. Rydö har många bunkrar. Nog sagt om detta.

Huliganen? Nix, han fick inte följa med. Då såg han oerhört förorättad ut - men då visste han inte vilken lycka som väntade honom. Jo för syrran hämtade honom något senare så han tillbringade en salig lördag i hennes sällskap. Är det någon som Huliganen älskar så är det min hundrädda syster. Och Annika älskar  denne bufflige herre tillbaka. Nu hade det varit en hårresande vecka, faktiskt. Jo för i onsdags när Huliganen i allsköns ro spetade runt i trädgården dök hans moster upp - hos grannen!! Man kan ju bli konfys för mindre. Då måste man skälla "va' fan gör du inne hos Linus-hunden, kom HIT, du är MIN moster" gastade han. Sen blev det ännu värre, sen knallade även hans matte in till Linus och grannen och sen satt vi i deras orangeri och hade väldigt trevligt. Vid staketet stod Huliganen och stirrade stint på oss och lät omgivningen förstå att något var FEL när hans moster och matte var på ena sidan staketet och han själv på andra. Till slut fick jag ringa maken och be honom ta in mistluren, folk kunde kanske ville vila öronen? Därför så var det nu så bra att Huliganen fick rå om sin moster själv. Han fick gå på långpromenad. Hälsa på systersonen och kolla in alla hans macho verktyg. Tigga muffins. Käka upp syrrans kvällsskinkmacka - ja det var en lyckad lördag ur huligansynpunkt!

Själva spelade vi som sagt golf. Eller nåt. Sen hälsade vi på svärmor. Svärmor är väldigt gammal, men var för dagen pigg och glad. Vi pratade mycket. Kanske inte om så många saker, för minnet är kanske av det kortare slagt, men i god och positiv anda avhandlade vi samma ämne många gånger.

Sen bjöds vi på lammstek uppe hos sonen - ett utomordentligt sätt att få i sig lite näring på lördagskvällen, vad kan väl vara bättre än att tillbringa några timmar i oerhört trevligt sällskap och samtidigt få i sig näring av smakligaste slag?

Därefter vände vi kosan igen mot hemmet - dels för att vi var trötta, dels av omtanke om syrrans skinkmackor, att Huliganen inte skulle hinna äta upp allihop. Sen, ja sen tittade vi på schlagerfestivalen en stund genom mer eller mindre stängda ögonlock. Jag tycker mig dock minnas att det sjöngs. Dansades. Lät i största alllmänhet.

Nu har vi alltså kommit fram till punkt C på agendan. Om punkt C finns inte så mycket att rapportera ännu, den har ju börjat ganska så nyssens. (Eller "nyligen" om ni nu tycker att "nyssens" ser lite obegripligt ut). Huliganen och jag har dock ränt Monumentsrundan runt. Ätit frukost. Maken har sovit. Någon ska ju göra det. Och nu tänker jag mig ett program bestående av lite trädgårdspyssel. Lite bakande kanske? Kanel-å-kardemummabullar? Rabarbermuffins? Lite virkande. Lite rallytränad. Ja dagen känns full av möjligheter.