Egentligen sitter jag och jobbar. Men vem kan jobba när man vet att Maken i självaste nu:et förmodligen är på Panget och hämtar hem en Huligan?
Vem kunde tro att man kan längta efter en så liten hund så mycket? Så innerligt? Om man dessutom betänker att den lille hunden har ganska mycket attityd? Ganska mycket "kan själv"? Är väldans bra på att ge matte fingret?
Jag har fått rapport under vår frånvaro, en rapport som sa "...han är pigg, men något hes". Det kan jag så väl tro, det är mycket som måste skällas på när man är på Pang. En gång var han tyst en del dag när vi hämtat honom på pensionatet, det kändes onaturligt. Vilsamt för öronen, jovisst, men vi började definitivt fundera på om det var en alien som vi fått hem i stället.
Men snart. Snart ska jag åka hem till en gosse som kommer att korva ihop sig av förtjusning, som kommer att studsa, hoppa och gasta i högan sky...
Tänk att man kan längta så mycket!
Blev han glad, huliganen?
SvaraRaderaJag undrar samma som E. Står lyckan högt i tak och svansföringen extremvirvlande?
SvaraRaderaAlltså, jag har en häst vars huudsakliga vokabulär går ut på "Ge mig!", "DU kan va!" och "Du är DUM!"
SvaraRaderaÄndå betalar jag alla hans räkningar, städar hans lägenhet, ser till att han har maten lagad varje dag samt hela och rena kläder.
Beaten wife-syndrome, much?
(Jag har full sympati för din längtan)
Emelie; nä han ryckte bara på axlarna och sa att jaha, kommer du... Äsch, jag skojar, han blev JÄTTEGLAD! Och jag med.
SvaraRaderaAnna-Karin; svansen, den är som en höghastighetspropeller. Han kommer att få akut träningsvärk tror jag.
Helena; ja varför faller man för dessa självgoda, fingerpekande, kan-bäst-självdjur? Förmodligen för att de är alldeles, alldeles oemotståndliga. Eller också för att man är en korkad masochist? Fast jag tror mest på det oemotståndliga!
Att återse sin hund när man varit borta är nästan lika underbart efter bara en dag som efter två veckor. Jag kommer aldrig glömma Izas min när jag efter två veckor knallade in på hundvaktens kontor (där det sprang folk in och ut hela dagarna) och hon insåg att det inte var "folk" utan MATTE som kom. ;-)
SvaraRaderaEn svansviftande vätte DET är en upplevelse!
SvaraRaderaFantastiska bilder från Italien!!!!
Man blir ju hur sugen som helst på att ge sig iväg på en tripp dit och njuta av omgivnigarna eller kanske vintet är nog mer rätt:-)
Men jösses, det vet väl alla att vättar är födda med; Kan själv!
SvaraRaderaJag menar, det är ju själva vitsen med vår existens, liksom.
Och att du hade jobbigt på Panget det förstår jag! Ja, det brukar ju vara så rörigt & stökigt och krävas både en och sjutton utskällningar innan man fått nån ordning. Fösa en koskock är ju rena västanvinden i jämförelse!
Lotta; hundar kan verkligen få en att känna sig som en fantastisk, efterlängtad och populär person - visst är det underbart för självkänslan!
SvaraRaderaKerstin; man kan ju njuta av omgivningarna medan man dricker? Två flugor i en och samma smäll!
Ymer; du har ju rätt. Såklart! Men så är du ju vätte också. Och då har man ju det, rätt per definition alltså. Tur att ni tar ert ansvar och håller ordning och reda på omgivningen.