Vankelmod - men vi har en segrare!

Maken har grubblat. Vägt för. För att sedan väga emot. Undrat. Bedömt. Fundeliderat.

- Man kanske.... sa han, för att sedan raskt säga "... men å andra sidan..."

Men nu, nu har vi kommit fram till ett beslut! Spänningen är olidlig och den ligger och dallrar i luften så att man nästan kan ta på den.

Tadaaam!! Här är den, Segraren:

En vit bourgogne från Chateau de Meursault egenhändigt importerad av oss förra året! Jo för här ska firas, nämligen. Vi firar inte att jag äntligen, ja jag säger äntligen och i den skälvande elfte timmen fått petat lite fröer i jorden. Vi firar heller inte att jag planterat örter i den nya terracottakrukan jag köpte i Toscana. Inte heller att det är fredag, även om det ju är en utomordentlig firaranledning. Inte ens att jag bakat årets första rabarberpaj med egenhändigt skördad rabarber.

Nix, vi firar att maken i sommar ska svettas i sitt anletes svett, krypa på sina knän i gruset, stå på näsan i den skånska myllan; jo maken är antagen till sommarens grävkurs vid utgrävningarna i Uppåkra! Det fröjdar oss oerhört, mitt enda orosmoln är att någon ska ta honom för en arkeologisk kvarleva och stoppa in honom i ett dammigt arkiv.

Så nog är det värt lite chateau de Meursault 2004? För att inte tala om den där rabarberpajen. Och kanske lite ankbröst.