Hur svårt kan det vara, egentligen?

Det finns höger. Också finns det vänster. Summa summarum två riktningar.
Sen så finns det helt om. Också lite runtom i varierande gradtal. Säg typ tre runtom.
Så har vi sitt-stå-ligg. Sisådäringen tre positioner.

Allt som allt så är det inte så vansinnigt mycket att hålla reda på kan man tycka. Om man nu är en normalbegåvad kvinna, och det är man ju. (I all tysthet tycker man ju självbelåtet att man är lite mer än normalbegåvad, men det kan man ju inte vara kaxig nog att säga).

Ändå så lyckas man trassla in sig så man nästan står på näsan och huliganen slår sig på knäna av skratt. Idag fick vi ändå börja med "torrsim", dvs vi gjorde momenten utan hund.

- Plättlätt! tänkte jag, - nu ska man väl kunna glänsa när man slipper trassla runt med hunden samtidigt som man gör momenten. Men nix, jag lyckades röra till det igen. Stackars hund som får släpa på en sån matte! Han har det inte lätt, han.

Fast roligt var det! Och när vi väl utförde övningarna i skarpt läge med hund (jojomensan, här backar man inte för något), så lyckades vi emellanåt få till något som i alla fall hade en avlägsen likhet med det som stod på skyltarna. Trots att den långbenta brunetten vid sidan om var i slutet av löpet - ja ni förstår vilka odds vi kämpade emot!

Det är verkligen så fruktansvärt roligt att vara igång med hundträningen igen! Sen är det ju det som alla säger att det är så bra att träna hund, jo för hundarna blir så trötta och belåtna efter ett pass. Och joföralldel det kan väl stämma - men framför allt så blir matte så trött och belåten.

Mot sängen, således. Med språng!