Tillbaka i selen

Okej, jag medger - det är färre olivlundar. Färre vinrankor. Mindre chianti classico och baroloutsvävningar. Lägre, för att inte säga obefintliga berg - men det har sin obestridliga charm att vara hemma igen och traska ut på morgonpromenad med huliganen! Att få knata ut i syrendoftande sommarmorgon, se blommande äppleträd och plocka bajs. Ja det där sistnämnda är kanske inte så väldoftande, men det hör ju liksom till.

Igår var första morgonpromenadsdagen, och jag hade ordentligt ställt klockan. Huliganen hade ställt sig själv, och tjugo över fem vaknade jag till av en känsla av att vara lite...tja... hypnotiserad? När jag öppnade ett försiktigt öga stirrade jag rakt in i ett par pigga bruna ögon, han hade rest sig mot sängen och försökte nu på alla sätt meddela att det var inte läge att ligga där och tryna bort livet. Så då gjorde vi väl inte det, då. En tidig morgonpromenad i det här vädret, det kan man inte motstå!

Igår kväll blev det lite övertid, det blir ju lätt det efter en vecka i sus och dus. Jag kom hem till en avgjort fnorkig (ett utmärkt ord som vi ärligen snott från den förträffliga Mullehästen) make. Han försökte ihärdigt fylla på olivolja ur en plastflaska i en snyggare i glas, och det ville sig liksom inte riktigt.

- Det tar en jävla tid! utbrast han irriterat. (Ja barn, om ni läser det här, jag måste tyvärr säga att er far -han svor! Håll för öronen och blunda när ni läser).

Jamen herredumilde, ska man behöva räkna ut allt? tänkte jag och påpekade att han ju kunde använda en tratt. Maken meddelade motsträvigt och osamarbetsvilligt att tratten inte fick plats, jo för det var liksom en liten plastmojäng i vägen i glasflaskehalsen. Sen återgick han till att dona med maten, och jag som är en rask, påhittig och kreativ kvinna greppade tratten, tryckte elegant och dådkraftigt den igenom plastmojängen och fyllde på flaskan. Hjälper det inte med list får man bruka våld - i alla fall mot döda föremål.

Maken gapade förundrat. Jag tindrade belåtet med ögonen. Huliganen såg ut att titta beundrande på sin matte (fast det kan ha varit en synvilla).