Ett blogginlägg kommer ju inte till enbart av tankekraft utan jag satte mig och laddade ner lite bilder, började hamra på tangenterna - men sen kom ju annat iväg. Småsaker som jobb. Matlagning. Hundpromenader.
Sent igår kväll tänkte jag dock slutföra inlägget som låg som ett utkast. Jag skrev och skrev. Flyttade bilder och hade mig.
Efter förrättat värv tryckte jag på "publicera". Blogger sa ingenting. Jag tryckte en gång till.
- Fnys! sa Blogger då.
- Hördudu, publicera nu! uppmanade jag.
- Vill inte, var det motsträviga svar jag fick.
- Här är det jag som bestämmer! tyckte jag, varpå Blogger hånlog åt mig.
Då försökte jag med att lirka lite.
- Snälla?
- NÄ!!! sa Blogger
Jag insåg att jag var slagen, så jag tryckte på "spara", stängde ner webbläsaren och tänkte gå och lägga mig. Men sen slogs jag av en misstanke och öppnade
Tjurigt gick jag och la mig. När jag släckte i vardagsrummet hörde jag ett litet belåtet fniss från datorn.
Men vänta du, Blogger! I kväll blir det ett nytt försök!
Usch så surt! När jag märker att det börjar strula kopierar jag alltid texten och sparar i ett vanligt textdokument, för säkerhets skull. Nu är det väldigt sällan Wordpress strular, men det har trots allt hänt. Egentligen borde man väl ALLTID skriva texten "på sidan av". Hur som helst ser jag fram emot den nya försöket. :)
SvaraRaderaJag brukar inte heller skriva rakt in i bloggen. Det är det där med strul man är rädd för och sen finns det ju ingen stavningskontroll där som det gör i Word...
SvaraRaderaJag är nog mera av åsikten att datorn behöver en spark där bak och ett par klara ord!
SvaraRaderaLotta och Angela; jag inser ju att ni har rätt - för det är OERHÖRT frustrerande när texten bara försvinner poff! så där. Då fnissar man inte lite glatt precis.
SvaraRaderaFabraholic; du är en kvinna efter min smak! Inget mesande och lirkande, pang på bara! Visa vem som bestämmer, typ.
Ibland kan man behöva laga datorn med en hammare!
SvaraRadera...och en välriktad spark!
SvaraRadera