Morgonrutiner

Rutiner måste man ha på morgonen, annars blir det kaos. Det vill liksom till att man kan gå som på räls när man svingat de lurviga över sängkanten, att man inte behöver stanna upp och tänka "och vad ska jag göra nu då?". Nä, så lite tänkande som möjligt på morgonen brukar vara bra för att få det att flyta på.

Det brukar funka bra. Är man riktigt djärv kan man även med viss försiktighet ändra i en eller annan rutin. Jag säger inte att det är lätt - men det går!

Huliganens morgonrutiner består mest i att kliva upp, sträcka på sig och vakna till. Traska runt på morgonpromenaden. Äta lite frukost. Tigga lite ost.

Med "äta lite frukost" förstods tidigare ett förstrött petande bland kulorna i skålen. Det var liksom inte så bråttom med att peta i sig den dagliga dosen.

Sen kom Zoya in i våra liv. Då infördes nya rutiner. Bland annat att man så fort det knackade på dörren rusade dit under ihärdigt skällande "hon e' här nu!!", totalt ignorerandes det faktum att det kan finnas de i grannskapet som tycker att 07.20 på morgonen är en utmärkt tid att snarka lite till.

Hur som helst, efter ett tag infördes ytterligare en ny rutin. Man rusade till dörren, hejdade sig - och rusade sedan till matskålen för att knapra i sig några kulor i all hast. Zoyas morgonrutin består nämligen i att komma in, få av sig halsbandet och sedan studsa iväg för att inspektera Huliganens matskål. Helst plötsligt har de där torra kulorna blivit mer attraktiva.

Nu blev det åter något nytt på morgonen - Zyrran och Zoya klev in, Huliganen kom dit - hejdade sig i steget- sniffade förtjust och sa:

- tjena bruden! Så gott du luktar, hehehe! allt medan han tvinnande sina mustascher som en eldig latin lover.

Zoya, denna blida, vänliga, rara, försynta lilla tik slog oss alla med häpnad när hon fräste tillbaka:

- ska du ha på flabben, din drumliga dromedar?! Herregud, vilken mullig mansgris du är!!!

Huliganen backade raskt undan och muttrade något om f'låt då för f-n... alltmedan han såg snopen ut.

Zyrran och jag tittade deltagande på den lilla hormonstinna damen och sa medlidsamt att "vi vet hur det känns!".

Maken tittade lika deltagande på Huliganen och sa, oss män emellan, "jag vet också hur det känns!"

Nu får det nog bli ett litet uppehåll på Huliganens Hunddagis tills hormonruset lagt sig.