Denna lilla malör tog jag ju med okarakteristiskt lugn, förmodligen beroende på att jag hamnat i semestermode och vägrade att låta småsaker hetsa upp mig. Maken stirrade förbluffat på mig och sa försiktigt - men tänker du inte bli arg?
- Jag blir väl aldrig arg för såna små världsliga saker, sa jag osannfärdigt då och log blitt.
Alltså är schalen stickad både i Danmark (version 1) och sedermera i Göteborg (version 2), ja för att inte tala om att den följt med till vikingaläger både i Tyskland och hemmavid.
Vad ska man säga? Jag är nöjd. Det är en sån där liten sak som man trasslar runt halsen med själva spetsen framåt.
Men än så länge får den vänta i garderoben. Än så länge behöver man inte svepa in sig, som tur är. Så det var enbart av illustrativa skäl som jag svepte den om halsen tidigare idag för att kunna lägga ut en bild här. Detta trots att det är rejält varmt på ovanvåningen hos oss, men vad gör man inte för att kunna ha bilder i bloggen?
En flicka kan väl ändå inte få för många schalar? Jag tror inte det i alla fall, så därför har jag redan börjat på en till. En virkad en, den här gången. Det är tunt garn och det lär ta tid. Jag är ju dock så tålmodig nuförtiden, så det tar jag med jämnmod. Eller också får jag fnatt och drar upp den. Ikväll hade jag virkningen i alla fall med mig när jag och Ellenmamman var hos syrran och drack te och åt scones. Där upptäckte vi att jag virkat fel ett antal varv tillbaka, men vi enades om att det spelade nog ingen roll. Eller rättare sagt, när jag spände ögonen i dem och frågade om det syntes mycket, skyndade både Ellenmamman och syrran sig att säga att det gjorde då rakt inget alls. Trevliga flickor, det där.
Sen har jag ju fler ofärdiga projekt på gång, men ett projekt i taget. Eller möjligen två. Eller kanske tre.
Hoppas det dröjer länge länge innan du behöver använda den snygga sjalen! Kram Syrran
SvaraRaderaJa det får vi innerligt hoppas!
Radera