Hipp, hipp hurra för min egen bokmal idag!

En mig närstående make fyller år idag. Vi hade en del planer för dagen, planer som inbegrep att kasta sig över Julia Childs kokbok "Det moderna franska köket", som väl inte känns supermodern längre om man ska vara ärlig. (Edit: det är nog jag som är förkyld. I hjärnan. Boken heter ju "Det goda franska köket", så var det moderna kom ifrån, det har jag ingen aning om. En feberfantasi förmodligen).  Sen vi såg filmen Julie och Julia har vi velat ha den och så hittade maken den på ett antikvariat. Bouef Bourgoginon:en har vi redan lagat många gånger och tycker den är jättegod, nu skulle vi ta mod till oss och kasta oss ut i en lite större meny med idel franska titlar var planen.

Men så blev maken sjuk. Riktigt sjuk, med feber och hosta och snörvel och allt som kan drabba en så här i vintertider. Ingen riktig aptit har han heller. Julia Childs får således vänta ett tag, man vill inte lägga massor av timmar i köket och sedan bara sitta och peta lite håglöst i resultatet. Jag har i stället stått på huvudet i frysen och grävt fram en rådjurslever, så det lär bli lite lever Anglaise lite senare. Och kanske en chokladmuffins? Det kanske kan reta aptiten lite?

Men paket ska man ju ändå ha på sin födelsedag, sjuk eller ej! Maken är, som jag tror mig ha nämnt i förbigående, ganska road av böcker. Sen så är han intresserad av till exempel historia. Och kyrkor. Bland annat. Jag grunnade således; bok om Lunds historia? Bok om kyrkokonst? Historia? Kyrkor? grubblade jag, vände och vred på alternativen.

Men sen tänkte jag så här; har man en bra make, ja då är det inte läge att snåla på böckerna. Det fick helt enkelt bli både-och! bestämde jag och slängde ca 4 kilo böcker på maken i morse när han fick frukost och skönsång på sängen. Åtminstone frukost. Skönsången hördes inte så mycket, eftersom Huliganen framförde sitt kända verk Sluta-med-det-där-jädrans-skrålande-bums! Jag tror det går i F-dur. Eller moll. Högljutt är det i alla fall.

Grattis käre bokmal!

...sen så är det läge att be om ursäkt här i bloggen, jag skrev helt enkelt fel igår när jag berättade om vår övervåning. "Gästrum" skrev jag att dotterns rum hade blivit. Så dumt! Så fel! Så korkat av mig! Det blev ju inte alls ett gästrum, det blev ju "Sues rum"! Bäst att jag lägger in ett bildbevis.

... fast sen så är det ju så att när dottern såg denna skylt så sa hon lite förvånat att hon levde i villfarelsen att det ändå på något sätt var hennes rum, i alla fall lite grann? Så då sydde väl Sue, som är en rättvis kvinna, ytterligare en skylt.

Nu är det klarlagt. Något gästrum har det minsann aldrig varit. Kommer det gäster hit, så kan det hända att de får bo över där. Att de får låna Sues rum. Eller om det nu är Emelies rum.